*
25 December
"God Jul i stugan." skojade Johan.
Colette kastade sig i famnen på sin morbror.
"God Jul!" sa hon, med lycklig och öm röst.
Johan lyfte upp sin yngsta systerdotter i famnen och kramade henne.
Sedan gick de in till köket där Helena, Krister och Frida väntade med julfika.
"Hej alla!" hälsade Johan.
Han såg sig omkring.
"Hur är det med lilleman då?"
"Tony är nerbäddad i vardagsrums-soffan." sa Helena. "Han hade långt över fyrtio graders feber igår stackarn, så han är ganska medtagen fortfarande..."
Just då kom Tony ut i köket. Pojken såg lite trött ut och hans kinder var rosiga av feber.
"Nämen, hej älskling!" utbrast Helena.
Hon lade armen om sin sons axlar.
"Hur är det? Vill du ha lite fika?"
Tony nickade.
"Ja, tack."
Han såg fundersam ut.
"Men jag vet inte om jag orkar sitta uppe, jag är lite yr fortfarande..." sa han lågt och såg urskuldande på sin familj.
Helena gav honom en kram och sa åt honom att krypa ner bland filtarna och kuddarna i soffan igen.
"Jag kommer in med lite lussebullar och varm choklad åt dig." tillade hon.
"Och pepparkakor - och klenäter!" påminde Colette.
Tony skrattade.
"Ja, allt sånt måste man ju ha på Julen."
Colette nickade ivrigt.
"Jaaa! Det är mega-gott ju!"
25 December
"God Jul i stugan." skojade Johan.
Colette kastade sig i famnen på sin morbror.
"God Jul!" sa hon, med lycklig och öm röst.
Johan lyfte upp sin yngsta systerdotter i famnen och kramade henne.
Sedan gick de in till köket där Helena, Krister och Frida väntade med julfika.
"Hej alla!" hälsade Johan.
Han såg sig omkring.
"Hur är det med lilleman då?"
"Tony är nerbäddad i vardagsrums-soffan." sa Helena. "Han hade långt över fyrtio graders feber igår stackarn, så han är ganska medtagen fortfarande..."
Just då kom Tony ut i köket. Pojken såg lite trött ut och hans kinder var rosiga av feber.
"Nämen, hej älskling!" utbrast Helena.
Hon lade armen om sin sons axlar.
"Hur är det? Vill du ha lite fika?"
Tony nickade.
"Ja, tack."
Han såg fundersam ut.
"Men jag vet inte om jag orkar sitta uppe, jag är lite yr fortfarande..." sa han lågt och såg urskuldande på sin familj.
Helena gav honom en kram och sa åt honom att krypa ner bland filtarna och kuddarna i soffan igen.
"Jag kommer in med lite lussebullar och varm choklad åt dig." tillade hon.
"Och pepparkakor - och klenäter!" påminde Colette.
Tony skrattade.
"Ja, allt sånt måste man ju ha på Julen."
Colette nickade ivrigt.
"Jaaa! Det är mega-gott ju!"
* * *
Colette följde med Tony till vardagsrummet. Syskonen intog sin fika där och såg på TV, medan de andra fikade i köket.
En stund senare bar Johan in julklappar som han hade haft med sig åt dem.
För Tony blev det nästan dubbelt så många paket att öppna, eftersom han nästan bara hade orkat sova hela julaftonen.
Som vanligt när Tony och Colette fick presenter blev de överväldigade och väldigt glada.
Och de var lyckliga över att kunna ge sin familj julklappar, både köpta saker och saker som de gjort själva.
"Älsklingar..." sa Helena, nästan rörd till tårar. "ni behöver inte ge pappa och mig så många julklappar."
Tony log blygt och ryckte lätt på axlarna.
"Näää, vi vet. Vi gör det för att vi vill. Och för att ni blir så rörda."
Både Helena och Krister kramade om sina barn.
"Ni är helt underbara." sa Krister.
Tony och Colette såg på varandra och log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar