*
3 December
"Jag ska aldrig pyssla mer i hela mitt liv...!" pustade Dante.
Den gängliga tonåringen torkade dramatiskt bort imaginär svett ur pannan.
Hans bästa vänner Emilia och Tony förstod honom så väl.
Visst tyckte de mycket om sina konstnärliga skolämnen, men de var faktiskt ganska mätta på pyssel just nu.
Hela dagen hade de sysslat med miniatyrer och små landskap i flera ämnen.
Bildlektionen och religionslektionen hade tillfälligt slagits ihop och där var det jultema som gällde nu: julkrubba, Jesus-bebis och allt.
På historielektionen hade klassen gjort en replika av Franska revolutionen.
Elevernas verk skulle ställas ut i skolan, för alla att beundra.
Kanske var det av den anledningen historieläraren "Vesslan" Västergren hade varit så energisk och drivande idag.
Det var åtminstone Emilia, Tony och Dante säkra på.
"Han var ju grymt jobbig..." suckade Dante.
Tony nickade instämande.
"Eller hur...! Allt skulle ju vara perfekt..."
Ja, "Vesslans" perfektionism och petiga kommentarer om elevernas miniatyrer hade lyckats förstöra nöjet med skapandet.
Och bildlärararen och religionsläraren hade varit så entusiastiska idag att det nästan blivit tröttsamt för ungdomarna.
Nu var de tre vännerna på väg hem efter en lång skoldag.
Vinterluften bet i deras kinder och det var väldigt kallt. Men det gjorde inte så mycket, det var skönt att andas lite frisk och klar luft.
Dessutom luktade vintern så rent och gott.
"Förresten föddes väl Jesus i en grotta...?" sa Tony fundersamt. "Inte i ett stall."
Dante stannade upp och stirrade på honom.
"Nämner du nåt om julpyssel en gång till knuffar jag ner dig i snödrivan där borta...!" varnade han och pekade på en stor snödriva någon meter framför dem.
Tony bara skrattade och ryckte oskyldigt på axlarna.
"Jag funderade bara." log han.
Dante log brett.
"Gör inte det. Funderingar kan ge en huvudvärk."
Emilia fnissade till.
"Ska du säga, som funderar jämt och ständigt."
Hon lade armen om pojkarna och de fortsatte att gå.
"Vill ni hänga med mig hem och äta mellanmål?" frågade hon.
Det ville pojkarna.
Emilia såg lurigt på dem och tillade:
"Oroa er inte, vi har inte satt upp några juldekorationer där hemma än."
Dante pustade ut för andra gången den här eftermiddagen.
"Mon Dieu! Vilken tur!" utbrast han och skrattade.
3 December
"Jag ska aldrig pyssla mer i hela mitt liv...!" pustade Dante.
Den gängliga tonåringen torkade dramatiskt bort imaginär svett ur pannan.
Hans bästa vänner Emilia och Tony förstod honom så väl.
Visst tyckte de mycket om sina konstnärliga skolämnen, men de var faktiskt ganska mätta på pyssel just nu.
Hela dagen hade de sysslat med miniatyrer och små landskap i flera ämnen.
Bildlektionen och religionslektionen hade tillfälligt slagits ihop och där var det jultema som gällde nu: julkrubba, Jesus-bebis och allt.
På historielektionen hade klassen gjort en replika av Franska revolutionen.
Elevernas verk skulle ställas ut i skolan, för alla att beundra.
Kanske var det av den anledningen historieläraren "Vesslan" Västergren hade varit så energisk och drivande idag.
Det var åtminstone Emilia, Tony och Dante säkra på.
"Han var ju grymt jobbig..." suckade Dante.
Tony nickade instämande.
"Eller hur...! Allt skulle ju vara perfekt..."
Ja, "Vesslans" perfektionism och petiga kommentarer om elevernas miniatyrer hade lyckats förstöra nöjet med skapandet.
Och bildlärararen och religionsläraren hade varit så entusiastiska idag att det nästan blivit tröttsamt för ungdomarna.
Nu var de tre vännerna på väg hem efter en lång skoldag.
Vinterluften bet i deras kinder och det var väldigt kallt. Men det gjorde inte så mycket, det var skönt att andas lite frisk och klar luft.
Dessutom luktade vintern så rent och gott.
"Förresten föddes väl Jesus i en grotta...?" sa Tony fundersamt. "Inte i ett stall."
Dante stannade upp och stirrade på honom.
"Nämner du nåt om julpyssel en gång till knuffar jag ner dig i snödrivan där borta...!" varnade han och pekade på en stor snödriva någon meter framför dem.
Tony bara skrattade och ryckte oskyldigt på axlarna.
"Jag funderade bara." log han.
Dante log brett.
"Gör inte det. Funderingar kan ge en huvudvärk."
Emilia fnissade till.
"Ska du säga, som funderar jämt och ständigt."
Hon lade armen om pojkarna och de fortsatte att gå.
"Vill ni hänga med mig hem och äta mellanmål?" frågade hon.
Det ville pojkarna.
Emilia såg lurigt på dem och tillade:
"Oroa er inte, vi har inte satt upp några juldekorationer där hemma än."
Dante pustade ut för andra gången den här eftermiddagen.
"Mon Dieu! Vilken tur!" utbrast han och skrattade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar