*
4 December
Klockan var nästan tre på natten när Emilia vaknade av underliga ljud.
Det lät som om någon öppnade dörren till hennes rum, klev in och sedan gick omkring där inne.
Hjärtat ökade tempo när flickan satte sig upp i sängen och tände sin sänglampa.
"Hallå...?" viskade hon med darrande röst.
Men ingen svarade.
Det enda som hände var att Emilia kände ett iskallt vinddrag mot huden
och i nästa sekund blev det hemskt kallt i hennes sovrum.
Inte nu igen... tänkte hon och var nära att börja gråta. Det är precis som
i somras...
Emilia visste ju att de flesta gamla herrgårdar hade spöken och osaliga andar, men hon önskade att de kunde låta bli att hemsöka just herrgården där hon bodde...
Illa till mods, och ganska frusen, kröp Emilia ner under sitt varma duntäcke.
Hon släckte sänglampan och försökte somna om.
Måste ju få lite sömn, annars kommer jag att vara dödstrött i skolan i morgon...
Hon skulle just sluta ögonen när de skrämmande ljuden hördes igen.
Den här gången var det någon - eller något - som gick i den lilla korridoren utanför sovrummen.
De släpande stegen hördes tydligt mot den tjocka heltäckningsmattan.
"Låt mig vara." sa Emilia lågt. "Ge er av."
Hon kurade ihop sig i sängen och hoppades att vem som än som orsakade denna obehagliga kyla och de läskiga ljuden verkligen skulle ge sig av.
4 December
Klockan var nästan tre på natten när Emilia vaknade av underliga ljud.
Det lät som om någon öppnade dörren till hennes rum, klev in och sedan gick omkring där inne.
Hjärtat ökade tempo när flickan satte sig upp i sängen och tände sin sänglampa.
"Hallå...?" viskade hon med darrande röst.
Men ingen svarade.
Det enda som hände var att Emilia kände ett iskallt vinddrag mot huden
och i nästa sekund blev det hemskt kallt i hennes sovrum.
Inte nu igen... tänkte hon och var nära att börja gråta. Det är precis som
i somras...
Emilia visste ju att de flesta gamla herrgårdar hade spöken och osaliga andar, men hon önskade att de kunde låta bli att hemsöka just herrgården där hon bodde...
Illa till mods, och ganska frusen, kröp Emilia ner under sitt varma duntäcke.
Hon släckte sänglampan och försökte somna om.
Måste ju få lite sömn, annars kommer jag att vara dödstrött i skolan i morgon...
Hon skulle just sluta ögonen när de skrämmande ljuden hördes igen.
Den här gången var det någon - eller något - som gick i den lilla korridoren utanför sovrummen.
De släpande stegen hördes tydligt mot den tjocka heltäckningsmattan.
"Låt mig vara." sa Emilia lågt. "Ge er av."
Hon kurade ihop sig i sängen och hoppades att vem som än som orsakade denna obehagliga kyla och de läskiga ljuden verkligen skulle ge sig av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar