*
20 December
Lördag förmiddag.
"Jaha, då åker Johan och jag iväg och hugger en julgran!" meddelade Krister.
Tony och Colette log mot sin morbror Johan och mot pappa, som just hade hämtat en yxa från redskapsboden.
"Ta den finaste julgranen." sa Colette. "Och snälla pappa, kan jag få en liten gran, till mitt rum?"
Krister log och kramade om sin lilla dotter.
"Självklart, älskling."
"Ha det så kul nu medan vi är borta." sa Johan.
Colette nickade glatt.
"Vi ska baka pepparkakor." sa hon ivrigt.
Och så sneglade hon på Tony som stod intill mamma Helena på trappan.
"Fast brorsan ska bara vila..." sa hon, aningen bekymrat.
Johan nickade.
"Det är bra det." sa han och såg allvarligt och lite oroligt på sin systerson. "Lunginflammation är inget att leka med..."
Tony skakade på huvudet.
"Näää... jag vet. Himla trist lekkamrat faktiskt." sa han och flinade lite mot sin morbror.
Men sedan började han hosta skrällande.
Helena puttade mjukt in honom i huset.
"Min unge man, du ska bara ligga på soffan och titta på film och vila. Du har fått i dig tillräckligt med iskall luft idag."
Hon rufsade pojken i håret.
Colette gick också in. Hon ville hålla sin storebror sällskap en stund innan hon, mamma och kusin Olivia satte i gång med julbaket.
Lilla Olivia stod kvar ute i snön. Hon stirrade storögd på yxan som Krister höll i.
"Såna är farliga...!" flämtade 6-åringen.
"Vi ska vara så försiktiga så." försäkrade Krister.
Men Olivia var inte övertygad.
"Man kan hugga sig i fötterna!" nästan skrek hon.
Johan lyfte upp sin lilla dotter i famnen.
"Var inte rädd, hjärtat. Pappa och Krister ska inte hugga nåt annat än granar. Och vi är försiktiga."
Olivia funderade en stund och såg på de andra.
"Okej, ni får väl åka till skogen då." bestämde hon sig för.
Johan och Krister vinkade adjö och gick mot familjen Hasselgrens skåpbil.
Innan de klev in i bilen hörde de lilla Olivia fråga:
"Faster Helena, kan doktorerna på sjukhuset sätta fast fötter igen...?"
Johan kunde inte låta bli att skratta åt den något makabra frågan.
"Oroa dig inte, Lilla O!" ropade han. "Allt kommer att gå bra! Snart kommer vi hem med världens finaste julgranar!"
Olivia satte händerna i sidorna och trutade bestämt med munnen.
"Yxor är ändå farliga, så det så..." muttrade hon.
Sedan klampade hon in i huset.
20 December
Lördag förmiddag.
"Jaha, då åker Johan och jag iväg och hugger en julgran!" meddelade Krister.
Tony och Colette log mot sin morbror Johan och mot pappa, som just hade hämtat en yxa från redskapsboden.
"Ta den finaste julgranen." sa Colette. "Och snälla pappa, kan jag få en liten gran, till mitt rum?"
Krister log och kramade om sin lilla dotter.
"Självklart, älskling."
"Ha det så kul nu medan vi är borta." sa Johan.
Colette nickade glatt.
"Vi ska baka pepparkakor." sa hon ivrigt.
Och så sneglade hon på Tony som stod intill mamma Helena på trappan.
"Fast brorsan ska bara vila..." sa hon, aningen bekymrat.
Johan nickade.
"Det är bra det." sa han och såg allvarligt och lite oroligt på sin systerson. "Lunginflammation är inget att leka med..."
Tony skakade på huvudet.
"Näää... jag vet. Himla trist lekkamrat faktiskt." sa han och flinade lite mot sin morbror.
Men sedan började han hosta skrällande.
Helena puttade mjukt in honom i huset.
"Min unge man, du ska bara ligga på soffan och titta på film och vila. Du har fått i dig tillräckligt med iskall luft idag."
Hon rufsade pojken i håret.
Colette gick också in. Hon ville hålla sin storebror sällskap en stund innan hon, mamma och kusin Olivia satte i gång med julbaket.
Lilla Olivia stod kvar ute i snön. Hon stirrade storögd på yxan som Krister höll i.
"Såna är farliga...!" flämtade 6-åringen.
"Vi ska vara så försiktiga så." försäkrade Krister.
Men Olivia var inte övertygad.
"Man kan hugga sig i fötterna!" nästan skrek hon.
Johan lyfte upp sin lilla dotter i famnen.
"Var inte rädd, hjärtat. Pappa och Krister ska inte hugga nåt annat än granar. Och vi är försiktiga."
Olivia funderade en stund och såg på de andra.
"Okej, ni får väl åka till skogen då." bestämde hon sig för.
Johan och Krister vinkade adjö och gick mot familjen Hasselgrens skåpbil.
Innan de klev in i bilen hörde de lilla Olivia fråga:
"Faster Helena, kan doktorerna på sjukhuset sätta fast fötter igen...?"
Johan kunde inte låta bli att skratta åt den något makabra frågan.
"Oroa dig inte, Lilla O!" ropade han. "Allt kommer att gå bra! Snart kommer vi hem med världens finaste julgranar!"
Olivia satte händerna i sidorna och trutade bestämt med munnen.
"Yxor är ändå farliga, så det så..." muttrade hon.
Sedan klampade hon in i huset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar