*
29 December
Emilia ångrade att hon inte följt med mamma och pappa på resan till Göteborg.
En affärsresa hade låtit så trist när pappa pratade om det, men det hade varit bra mycket bättre att sitta på ett hotellrum än att vara ensam hemma i en stor herrgård - särskilt när man var lite mörkrädd.
Nåja... helt ensam är jag förstås inte, tänkte Emilia. jag har ju spökena som sällskap...
Hennes egna tankar fick henne att rysa.
Jag måste sluta tänka på sånt där...! bannade hon sig själv.
Emilia lugnade ner sig.
Jag klarar mig. Mamma och pappa kommer hem på Nyårsaftons morgon.
Och Tonys föräldrar har sagt att jag kan ringa dit om jag behöver.
Hon ringde till Tony, bara för att höra hur han mådde.
"Jag har knappt nån feber idag heller, men hostan blir värre." sa Tony.
"Jag låter som en trasig traktor när den sätter igång."
"Åh, stackare..." sa Emilia ömt. "Ta hand om dig ordentligt och krya på dig fort."
Tony sa att han skulle göra det. Sedan frågade han hur hon hade det.
"Jodå, det går rätt bra att vara ensam..." sa Emilia.
Tony måste ha genomskådat den lilla lögnen, för han sa fundersamt:
"Vill du att jag ska komma hem till dig nu?"
Emilia log. Tony var för söt.
"Tack sötnos, men du ska inte gå ut. Du har lunginflammation."
Tony suckade truligt.
"Okej. Men glöm inte att ringa om du behöver nåt. Du vet att mamma och pappa hjälper dig med vad som helst."
Emilia log igen.
"Jag vet. Hälsa dina underbara föräldrar från mig. Och du, vi ses på Nyårsafton."
Emilia och hennes föräldrar skulle gå hem till familjen Hasselgren och fira en lugn liten Nyårsafton tillsammans.
"Jag längtar." sa Tony.
"Jag med!" sa Emilia.
När Emilia hade pratat med Tony i telefon ett tag kände hon sig bättre till mods. Det var skönt att höra hans snälla, mjuka röst.
Så fort de sagt "hej då" slog Emilia på TV:n (den var ett bra sällskap ibland)
och så hon gick ut i köket för att poppa popcorn och hämta en burk läsk från kylskåpet.
Om flickan hade tittat noga på kylskåpsdörren hade hon nog skrikit eller hoppat till av rädsla.
På dörren satt vita magnetiska brickor med ord på. Kylskåpspoesi.
Emilia brukade roa sig med att sätta ihop små dikter.
Men detta var inget hon själv hade skrivit.
29 December
Emilia ångrade att hon inte följt med mamma och pappa på resan till Göteborg.
En affärsresa hade låtit så trist när pappa pratade om det, men det hade varit bra mycket bättre att sitta på ett hotellrum än att vara ensam hemma i en stor herrgård - särskilt när man var lite mörkrädd.
Nåja... helt ensam är jag förstås inte, tänkte Emilia. jag har ju spökena som sällskap...
Hennes egna tankar fick henne att rysa.
Jag måste sluta tänka på sånt där...! bannade hon sig själv.
Emilia lugnade ner sig.
Jag klarar mig. Mamma och pappa kommer hem på Nyårsaftons morgon.
Och Tonys föräldrar har sagt att jag kan ringa dit om jag behöver.
Hon ringde till Tony, bara för att höra hur han mådde.
"Jag har knappt nån feber idag heller, men hostan blir värre." sa Tony.
"Jag låter som en trasig traktor när den sätter igång."
"Åh, stackare..." sa Emilia ömt. "Ta hand om dig ordentligt och krya på dig fort."
Tony sa att han skulle göra det. Sedan frågade han hur hon hade det.
"Jodå, det går rätt bra att vara ensam..." sa Emilia.
Tony måste ha genomskådat den lilla lögnen, för han sa fundersamt:
"Vill du att jag ska komma hem till dig nu?"
Emilia log. Tony var för söt.
"Tack sötnos, men du ska inte gå ut. Du har lunginflammation."
Tony suckade truligt.
"Okej. Men glöm inte att ringa om du behöver nåt. Du vet att mamma och pappa hjälper dig med vad som helst."
Emilia log igen.
"Jag vet. Hälsa dina underbara föräldrar från mig. Och du, vi ses på Nyårsafton."
Emilia och hennes föräldrar skulle gå hem till familjen Hasselgren och fira en lugn liten Nyårsafton tillsammans.
"Jag längtar." sa Tony.
"Jag med!" sa Emilia.
När Emilia hade pratat med Tony i telefon ett tag kände hon sig bättre till mods. Det var skönt att höra hans snälla, mjuka röst.
Så fort de sagt "hej då" slog Emilia på TV:n (den var ett bra sällskap ibland)
och så hon gick ut i köket för att poppa popcorn och hämta en burk läsk från kylskåpet.
Om flickan hade tittat noga på kylskåpsdörren hade hon nog skrikit eller hoppat till av rädsla.
På dörren satt vita magnetiska brickor med ord på. Kylskåpspoesi.
Emilia brukade roa sig med att sätta ihop små dikter.
Men detta var inget hon själv hade skrivit.
SNÄLLA
HJÄLP OSS!
INNAN DET ÄR FÖR SENT
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar