*
21 December
Lilla Colette var alldeles överlycklig för sin mini-julgran som pappa Krister hade huggit åt henne.
Redan på söndagsmorgon ville hon ta upp den på sitt rum och dekorera den.
Och det fick hon. Direkt efter frukost bar hon, med hjälp av mamma Helena upp den på övervåningen.
Flickan spenderade mycket tid inne på sitt rum den förmiddagen. Hon julpyntade granen - och sitt rum - och lyssnade på både sagor och musik med jultema.
"Se på vår lilla unge, hon strålar ju mer än juleljusen." sa Krister ömt när han och Helena tittade till sina barn strax före lunch.
Det höll Helena verkligen med om.
Tony sov länge den dagen, lunginflammationen tog på krafterna mer än pojken ville erkänna.
Han orkade inte ens komma ner och äta lunch, trots att Emilia och hennes familj var bjudna.
Efter maten gick Emilia och Colette upp till honom. De hade med sig en stor kopp med varm choklad och vispgrädde och ett fat med bullar.
En nyvaken Tony satt i sin säng och såg storögd på sin lillasyster och sin bästa vän.
"Wow...!" utbrast han. "Är det fest på gång?"
Tjejerna log.
"Ja," sa Emilia. "en krya-på-dig-fort-fest."
Tony log strålande.
"Tack ska ni ha."
Emilia kramade honom.
"Jag har gjort julfint i mitt rum." berättade Colette.
Tony såg intresserat på sin söta lillasyster.
"Har du tagit in din mini-gran?"
Colette nickade ivrigt.
"Det är jättefint." bekräftade Emilia.
"Coolt!" sa Tony. "Jag måste kolla in ditt rum sen då, syyran."
Colette såg glad ut. Hennes bror var alltid så fin och gullig mot henne. Och omtänksam.
"Men du måste vila och må bättre först." förmanade hon.
Tony log.
"Ja då, men en liten julgran orkar jag allt kolla på."
Han reste sig upp, för att gå in till sin syster rum, men då blev han plötsligt yr och blev tvungen att sätta sig ner i sängen igen.
Flickorna skakade på huvudet åt honom.
"Tony, vet du vad 'vila' betyder...?" log Emilia.
Tony funderade.
"Näää... tror inte det."
"Det märks!" skrattade Emilia.
Hon föreslog att Tony skulle dricka upp sin choklad, så att han kunde lägga sig ner en stund sedan.
Tony lydde. Och han lät Emilia stoppa om honom.
Det var ju trots allt ganska skönt att vila ibland.
21 December
Lilla Colette var alldeles överlycklig för sin mini-julgran som pappa Krister hade huggit åt henne.
Redan på söndagsmorgon ville hon ta upp den på sitt rum och dekorera den.
Och det fick hon. Direkt efter frukost bar hon, med hjälp av mamma Helena upp den på övervåningen.
Flickan spenderade mycket tid inne på sitt rum den förmiddagen. Hon julpyntade granen - och sitt rum - och lyssnade på både sagor och musik med jultema.
"Se på vår lilla unge, hon strålar ju mer än juleljusen." sa Krister ömt när han och Helena tittade till sina barn strax före lunch.
Det höll Helena verkligen med om.
Tony sov länge den dagen, lunginflammationen tog på krafterna mer än pojken ville erkänna.
Han orkade inte ens komma ner och äta lunch, trots att Emilia och hennes familj var bjudna.
Efter maten gick Emilia och Colette upp till honom. De hade med sig en stor kopp med varm choklad och vispgrädde och ett fat med bullar.
En nyvaken Tony satt i sin säng och såg storögd på sin lillasyster och sin bästa vän.
"Wow...!" utbrast han. "Är det fest på gång?"
Tjejerna log.
"Ja," sa Emilia. "en krya-på-dig-fort-fest."
Tony log strålande.
"Tack ska ni ha."
Emilia kramade honom.
"Jag har gjort julfint i mitt rum." berättade Colette.
Tony såg intresserat på sin söta lillasyster.
"Har du tagit in din mini-gran?"
Colette nickade ivrigt.
"Det är jättefint." bekräftade Emilia.
"Coolt!" sa Tony. "Jag måste kolla in ditt rum sen då, syyran."
Colette såg glad ut. Hennes bror var alltid så fin och gullig mot henne. Och omtänksam.
"Men du måste vila och må bättre först." förmanade hon.
Tony log.
"Ja då, men en liten julgran orkar jag allt kolla på."
Han reste sig upp, för att gå in till sin syster rum, men då blev han plötsligt yr och blev tvungen att sätta sig ner i sängen igen.
Flickorna skakade på huvudet åt honom.
"Tony, vet du vad 'vila' betyder...?" log Emilia.
Tony funderade.
"Näää... tror inte det."
"Det märks!" skrattade Emilia.
Hon föreslog att Tony skulle dricka upp sin choklad, så att han kunde lägga sig ner en stund sedan.
Tony lydde. Och han lät Emilia stoppa om honom.
Det var ju trots allt ganska skönt att vila ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar