*
19 December
Första dagen på jullovet. En snöig fredag med blå himmel och sol.
Det hade kunnat bli en fin och skön dag.
Om man inte hade vaknat upp med halsont och feber förstås...
Men det var precis det som Tony råkade ut för.
Krister tog med sig den krassliga pojken till sjukhuset, där konstaterade en vänlig läkare ganska snabbt att Tony hade fått lunginflammation. Hon ordinerade antibiotika och mycket vila.
Där hemma tyckte alla synd om den lilla sjuklingen och Tony blev kungligt uppassad och omhändertagen.
Pojken var ganska trött, men verkade ändå glad och tapper där han satt hemma i soffan, inbäddad i ett stort täcke.
Colette var orolig för sin storebror, men Tony tröstade henne och sa att han tänkte minsann bli frisk fort.
"Det är bara lite lunginflammation," tillade han och log. "inget som knäcker mig inte."
Sedan såg han lite bedjande på mamma Helena och pappa Krister.
"Jag kan väl följa med och hugga julgran i morgon ändå, va...?"
Krister såg tveksam ut.
"Jag vet inte, grabben... det är nog lite för kallt ute för dig. Du kan bli sämre om du andas in för mycket vinterluft."
Tony nickade förstående. Men han såg ut att vara ganska besviken nu, och inte alls lika tapper.
"Varför skulle jag bli sjuk nu, på lovet...?!" suckade han. "Typiskt."
Mamma rufsade honom i håret.
"Är du feberfri i morgon kanske du kan vara ute en liten stund."
Colette sken upp.
"Du kanske vill göra snölyktor med mig i morgon?"
Tony log mot sin lillasyster.
"Ja, det kan jag göra. Lite vinterluft ska jag nog klara av."
Colette log.
"Precis. Ingen dum gammal lunginflammation ska få förstöra jullovet för dig, eller hur, brorsan?" sa hon och kramade Tony.
Tony skakade på huvudet.
"Nej, verkligen inte!" sa han bestämt. "I morgon ska vi bygga helt grymma snölyktor, syrran!"
Krister såg på sina barn och sedan på Helena och log.
"Våra ungar älskar verkligen vintern!"
"Så klart vi gör!" sa lilla Colette. "Snöiga vintrar är ju magiska!"
19 December
Första dagen på jullovet. En snöig fredag med blå himmel och sol.
Det hade kunnat bli en fin och skön dag.
Om man inte hade vaknat upp med halsont och feber förstås...
Men det var precis det som Tony råkade ut för.
Krister tog med sig den krassliga pojken till sjukhuset, där konstaterade en vänlig läkare ganska snabbt att Tony hade fått lunginflammation. Hon ordinerade antibiotika och mycket vila.
Där hemma tyckte alla synd om den lilla sjuklingen och Tony blev kungligt uppassad och omhändertagen.
Pojken var ganska trött, men verkade ändå glad och tapper där han satt hemma i soffan, inbäddad i ett stort täcke.
Colette var orolig för sin storebror, men Tony tröstade henne och sa att han tänkte minsann bli frisk fort.
"Det är bara lite lunginflammation," tillade han och log. "inget som knäcker mig inte."
Sedan såg han lite bedjande på mamma Helena och pappa Krister.
"Jag kan väl följa med och hugga julgran i morgon ändå, va...?"
Krister såg tveksam ut.
"Jag vet inte, grabben... det är nog lite för kallt ute för dig. Du kan bli sämre om du andas in för mycket vinterluft."
Tony nickade förstående. Men han såg ut att vara ganska besviken nu, och inte alls lika tapper.
"Varför skulle jag bli sjuk nu, på lovet...?!" suckade han. "Typiskt."
Mamma rufsade honom i håret.
"Är du feberfri i morgon kanske du kan vara ute en liten stund."
Colette sken upp.
"Du kanske vill göra snölyktor med mig i morgon?"
Tony log mot sin lillasyster.
"Ja, det kan jag göra. Lite vinterluft ska jag nog klara av."
Colette log.
"Precis. Ingen dum gammal lunginflammation ska få förstöra jullovet för dig, eller hur, brorsan?" sa hon och kramade Tony.
Tony skakade på huvudet.
"Nej, verkligen inte!" sa han bestämt. "I morgon ska vi bygga helt grymma snölyktor, syrran!"
Krister såg på sina barn och sedan på Helena och log.
"Våra ungar älskar verkligen vintern!"
"Så klart vi gör!" sa lilla Colette. "Snöiga vintrar är ju magiska!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar