*
Det nickade. Hon visste att hon nu hade två förslag att välja mellan:
1. Fem dagar nere i källaren, i totalt mörker - fastbunden.
2. En klunk av "medicinen" som fanns i en flaska under diskbänken.
Förslag nummer två var fruktansvärt, men då skulle hon åtminstone få vara uppe i huset. Hon skulle få mat och hon kunde gå på toaletten.
Med tårarna strömmande nerför kinderna gick Det in i köket och plockade fram den stora flaskan.
Hon väntade på att få veta hur stor dos hon skulle ta.
Mamma hällde upp lite i flaskans kork och räckte den till Det.
Det andades ut. Att få ta medicinen själv var lite bättre. Nu slapp hon få en sked nerkörd i halsen, hon avskydde den känslan.
Mamma och mannen såg på när hon drack sin "medicin". Deras blickar brände minst lika mycket som vätskan som nu rann ner i halsen.
"Duktig flicka." sa mamma med äckligt ovänlig röst.
Sedan gav hon sin sambo en menande blick och i nästa sekund släpades Det ner i källaren och bands fast med ett rep runt ankeln.
"Men... jag fick ju välja...!" skrek Det. "Snälla... jag tog ju medicinen!"
Hon fick en örfil av mamma för att hon våga säga emot.
Sedan lämnades hon ensam.
Nu hade hon bara mörkret och dess ljud som sällskap.
Hon kände hur halsen blödde av "medicinen" och skavde av gråten.
På källargolvets jord skrev hon med pekfingret:
Det nickade. Hon visste att hon nu hade två förslag att välja mellan:
1. Fem dagar nere i källaren, i totalt mörker - fastbunden.
2. En klunk av "medicinen" som fanns i en flaska under diskbänken.
Förslag nummer två var fruktansvärt, men då skulle hon åtminstone få vara uppe i huset. Hon skulle få mat och hon kunde gå på toaletten.
Med tårarna strömmande nerför kinderna gick Det in i köket och plockade fram den stora flaskan.
Hon väntade på att få veta hur stor dos hon skulle ta.
Mamma hällde upp lite i flaskans kork och räckte den till Det.
Det andades ut. Att få ta medicinen själv var lite bättre. Nu slapp hon få en sked nerkörd i halsen, hon avskydde den känslan.
Mamma och mannen såg på när hon drack sin "medicin". Deras blickar brände minst lika mycket som vätskan som nu rann ner i halsen.
"Duktig flicka." sa mamma med äckligt ovänlig röst.
Sedan gav hon sin sambo en menande blick och i nästa sekund släpades Det ner i källaren och bands fast med ett rep runt ankeln.
"Men... jag fick ju välja...!" skrek Det. "Snälla... jag tog ju medicinen!"
Hon fick en örfil av mamma för att hon våga säga emot.
Sedan lämnades hon ensam.
Nu hade hon bara mörkret och dess ljud som sällskap.
Hon kände hur halsen blödde av "medicinen" och skavde av gråten.
På källargolvets jord skrev hon med pekfingret:
GUD
LÅT MIG DÖ
LÅT MIG DÖ
5 kommentarer:
Lite väl hård bestraffning för en bit paj tänker jag.
Fy tusan.
@ Kalle Byx & Ethel: Mmmm... håller med er!
stackars unge :(
usch..
bra
@ disco: Mmmm... verkligen usch...!
Tack!!
Skicka en kommentar