Skriv om att lämna.
När klassen hade håltimme passade Cody och några av hans klasskamrater på att spela lite basket i skolans gympasal. Ungdomarna hade en jättekul stund och skrattade och skojade mycket med varandra.
Men mitt under spelet blev Cody blek och väldigt andfådd. Han försökte hålla skenet uppe och fortsatte att spela ett tag till.
"Jag mår fint." sa han till klasskamraterna när de gav honom en orolig blick.
Men till slut blev Cody nästan svimfärdig och var tvungen att sätta sig på en av läktarens bänkar.
"Cody, ska vi ringa din pappa?" frågade en av kompisarna.
"Nej, han är skitdålig på basket." sa Cody skämtsamt och log, trots den nu mycket ansträngda andningen.
Klasskamraterna log, men de såg allvarligt på Cody.
"Du mår inte bra..." sa Codys bästa vän Mitchell. "Du måste tänka på hälsan. Vi vill gärna ha kvar dig ett tag till."
Cody suckade. Han hatade att hans hjärta gjorde att han inte kunde vara med på lika mycket ansträngande aktiviteter som sina kompisar.
En stund senare kom Codys pappa till skolan och hämtade sin son.
Cody tyckte att det kändes lite pinsamt att bli hämtad.
"Känns ju som jag går i första klass..." suckade han.
"Äh lägg av Codester." sa Mitchell. "Du kan inte hjälpa att du är sjuk och det är inget att skämmas för."
Codys far log uppskattande mot Mitchell.
När Cody och hans pappa gick mot gympasalens utgång vände sig Cody om och såg på sina oroliga kompisar.
"Vänta bara till jag har fått ett nytt hjärta, då ska jag spöa er i basket!"
Klasskompisarna log och gjorde tummen upp.
"Det ser jag fram emot!" sa Mitchell.
Han gick fram till sin bästa vän och gav honom en broderlig kram.
"Ta hand om dig 'brorsan'. Må bättre snart!"
"Ska försöka." sa Cody. "Tack 'brorsan'."
*
När klassen hade håltimme passade Cody och några av hans klasskamrater på att spela lite basket i skolans gympasal. Ungdomarna hade en jättekul stund och skrattade och skojade mycket med varandra.
Men mitt under spelet blev Cody blek och väldigt andfådd. Han försökte hålla skenet uppe och fortsatte att spela ett tag till.
"Jag mår fint." sa han till klasskamraterna när de gav honom en orolig blick.
Men till slut blev Cody nästan svimfärdig och var tvungen att sätta sig på en av läktarens bänkar.
"Cody, ska vi ringa din pappa?" frågade en av kompisarna.
"Nej, han är skitdålig på basket." sa Cody skämtsamt och log, trots den nu mycket ansträngda andningen.
Klasskamraterna log, men de såg allvarligt på Cody.
"Du mår inte bra..." sa Codys bästa vän Mitchell. "Du måste tänka på hälsan. Vi vill gärna ha kvar dig ett tag till."
Cody suckade. Han hatade att hans hjärta gjorde att han inte kunde vara med på lika mycket ansträngande aktiviteter som sina kompisar.
En stund senare kom Codys pappa till skolan och hämtade sin son.
Cody tyckte att det kändes lite pinsamt att bli hämtad.
"Känns ju som jag går i första klass..." suckade han.
"Äh lägg av Codester." sa Mitchell. "Du kan inte hjälpa att du är sjuk och det är inget att skämmas för."
Codys far log uppskattande mot Mitchell.
När Cody och hans pappa gick mot gympasalens utgång vände sig Cody om och såg på sina oroliga kompisar.
"Vänta bara till jag har fått ett nytt hjärta, då ska jag spöa er i basket!"
Klasskompisarna log och gjorde tummen upp.
"Det ser jag fram emot!" sa Mitchell.
Han gick fram till sin bästa vän och gav honom en broderlig kram.
"Ta hand om dig 'brorsan'. Må bättre snart!"
"Ska försöka." sa Cody. "Tack 'brorsan'."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar