*
Fröken såg oroligt på barnet.
"Har du ont i magen?"
Maxine skakade på huvudet.
"Ont i huvudet?"
Ny huvudskakning.
"Men älskade barn, du måste tala om vad det är som gör ont, jag blir orolig för dig."
Maxine lyfte sig gråtblöta ansikte och såg blankögd på sin fröken.
Hon snyftade till och sa:
"Jag har ont i själen fattar du väl? Om man längtar efter nån får man faktiskt ont i själen."
Fröken gick fram till flickan, slog sig ner intill henne och kramade henne.
"Lilla älskade Maxine... saknar du Abigail så mycket?"
"Jaaaaa...!" grät Maxine. "Jag vill att både Abbie och du ska vara här - jag vill ju ha två älsklings-fröknar!"
Maxine kravlade sig upp på fötter och rusade ut ur klassrummet, vilt gråtande.
Fröken skulle just gå ut för att hämta in flickan när det hördes ett högt litet glädjetjut från korridoren:
"ABBIE!"
Och några sekunder senare kom Abigail in i klassrummet med en överlycklig Maxine i famnen.
De andra barnen rusade fram till sin vikarie och trängdes för att få krama henne först.
Abigail log.
"Jag tänkte att jag skulle hälsa på en stund och säga adjö lite mer ordentligt."
"Det tycker jag var jättebra!" sa Maxine lyckligt.
Maxine vägrade att lämna Abigails famn, så Abigail satt på Maxines stol med flickan i knät resten av eftermiddagen.
Fröken gick fram till dem och lade armen om unga Abigails axlar.
"Du har varit en helt fantastisk vikarie till den här klassen och du har åstadkommit otrolig mycket för barnen."
Abigail log, rörd och lite generad.
"Det har varit jätteroligt att få lära känna dom här härliga ungarna."
Fröken klappade Maxine på kinden.
"Är du glad igen nu, Maxie?"
Maxine nickade glatt. Hennes lilla ansikte som hade fullt mer spår av arga, intorkade tårar, strålade nu av lycka.
"Ja! Jag är glad! Hakuna Matata - inga bekymmer!"
Klassen skrattade åt citatet från Lejonkungen.
Maxine lindade armarna om Abigails hals.
"Jag visste väl det, att du skulle komma idag Abbie! Jag är nog lite telepatelisk!"
Fröken såg oroligt på barnet.
"Har du ont i magen?"
Maxine skakade på huvudet.
"Ont i huvudet?"
Ny huvudskakning.
"Men älskade barn, du måste tala om vad det är som gör ont, jag blir orolig för dig."
Maxine lyfte sig gråtblöta ansikte och såg blankögd på sin fröken.
Hon snyftade till och sa:
"Jag har ont i själen fattar du väl? Om man längtar efter nån får man faktiskt ont i själen."
Fröken gick fram till flickan, slog sig ner intill henne och kramade henne.
"Lilla älskade Maxine... saknar du Abigail så mycket?"
"Jaaaaa...!" grät Maxine. "Jag vill att både Abbie och du ska vara här - jag vill ju ha två älsklings-fröknar!"
Maxine kravlade sig upp på fötter och rusade ut ur klassrummet, vilt gråtande.
Fröken skulle just gå ut för att hämta in flickan när det hördes ett högt litet glädjetjut från korridoren:
"ABBIE!"
Och några sekunder senare kom Abigail in i klassrummet med en överlycklig Maxine i famnen.
De andra barnen rusade fram till sin vikarie och trängdes för att få krama henne först.
Abigail log.
"Jag tänkte att jag skulle hälsa på en stund och säga adjö lite mer ordentligt."
"Det tycker jag var jättebra!" sa Maxine lyckligt.
Maxine vägrade att lämna Abigails famn, så Abigail satt på Maxines stol med flickan i knät resten av eftermiddagen.
Fröken gick fram till dem och lade armen om unga Abigails axlar.
"Du har varit en helt fantastisk vikarie till den här klassen och du har åstadkommit otrolig mycket för barnen."
Abigail log, rörd och lite generad.
"Det har varit jätteroligt att få lära känna dom här härliga ungarna."
Fröken klappade Maxine på kinden.
"Är du glad igen nu, Maxie?"
Maxine nickade glatt. Hennes lilla ansikte som hade fullt mer spår av arga, intorkade tårar, strålade nu av lycka.
"Ja! Jag är glad! Hakuna Matata - inga bekymmer!"
Klassen skrattade åt citatet från Lejonkungen.
Maxine lindade armarna om Abigails hals.
"Jag visste väl det, att du skulle komma idag Abbie! Jag är nog lite telepatelisk!"
 |
| Hakuna Matata (The Lion King - The Musical) - The New Musical Cast |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar