Skriv om att förbereda.
London 1865
Sebastian, Rose och Emily gick förbi kyrkogårdsmästare Grimstons stuga.
"Hur kan man vilja bo på en kyrkogård...?" viskade lilla Emily. "Jag skulle tycka det var läskigt."
Den gamle kyrkogårdsmästaren tittade upp när han hörde ungdomarnas röster.
"Ah vackra Rose, unge herr Sebastian och lilla söta Emily. Har ni besökt din mors grav, Rose?"
Rose nickade.
"Grimston, vad ska ni med all vitlök till...?" undrade hon och pekade på flera flätor med vitlök som hängde runt stugans dörr.
"Vitlök håller Mörkrets varelser borta." svarade Grimston och började frenetiskt att tälja på en grov träpinne.
Intill honom låg färdiga tjocka pinnar, de såg farligt vassa ut.
Grimston log brett så att alla hans dåligt skötta tänder syntes när Sebastian såg frågande på pinnarna och kniven.
"Ja du unge Sebastian, detta ska bli vassa träpålar som ska förinta Mörkrets varelser. Man måste köra en påle genom hjärtat på dom."
Han högg till med pålen, som om han hade en varelse nära sig.
Sebastian och Rose hoppade till. Lilla Emily skrek förfärat till och klamrade sig fast vid Sebastian
Grimston nickade.
"Ja, dom är hemska och farliga. Men räds icke mer flicka lilla, er gamle Grimston ska beskydda er från helvetets faror."
Tack..." sa Sebastian glädjelöst.
Just nu kände han sig mer skrämd av den gamle kyrkogårdsmästaren än av Mörkets varelser, vad det nu var för något...
London 1865
Sebastian, Rose och Emily gick förbi kyrkogårdsmästare Grimstons stuga.
"Hur kan man vilja bo på en kyrkogård...?" viskade lilla Emily. "Jag skulle tycka det var läskigt."
Den gamle kyrkogårdsmästaren tittade upp när han hörde ungdomarnas röster.
"Ah vackra Rose, unge herr Sebastian och lilla söta Emily. Har ni besökt din mors grav, Rose?"
Rose nickade.
"Grimston, vad ska ni med all vitlök till...?" undrade hon och pekade på flera flätor med vitlök som hängde runt stugans dörr.
"Vitlök håller Mörkrets varelser borta." svarade Grimston och började frenetiskt att tälja på en grov träpinne.
Intill honom låg färdiga tjocka pinnar, de såg farligt vassa ut.
Grimston log brett så att alla hans dåligt skötta tänder syntes när Sebastian såg frågande på pinnarna och kniven.
"Ja du unge Sebastian, detta ska bli vassa träpålar som ska förinta Mörkrets varelser. Man måste köra en påle genom hjärtat på dom."
Han högg till med pålen, som om han hade en varelse nära sig.
Sebastian och Rose hoppade till. Lilla Emily skrek förfärat till och klamrade sig fast vid Sebastian
Grimston nickade.
"Ja, dom är hemska och farliga. Men räds icke mer flicka lilla, er gamle Grimston ska beskydda er från helvetets faror."
Tack..." sa Sebastian glädjelöst.
Just nu kände han sig mer skrämd av den gamle kyrkogårdsmästaren än av Mörkets varelser, vad det nu var för något...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar