*
Alex satt och tittade på pysslet en stund, sedan lät han Mae visa honom hur man gjorde armband.
Efter en stund satte sig även Denny hos dem och båda pojkarna gjorde armband.
Mae såg på Alex och log.
"Vaddå 'jag är inte så pysslig av mig...'? Du är ju jättebra på att göra armband!"
Hon kittlade Alex under armen.
Alex fnissade. Sedan tog han mod till sig och petade Mae lite i revbenen.
"Lite bättre kan du Alex!" skrattade Desi. "Kittlas ordentligt!"
"Hey! Uppmuntra honom inte!" skrattade Mae.
Alex såg lyckligt på Mae och hans ögon glittrade.
"Hur kittlig är du då?"
Mae omfamnade Alex och låste hans armar.
"Tänk inte ens tanken Lill-räkan." varnade hon.
Alex fnissade, både för att han var på bushumör och för att han alltid kände sig lite generad när tjejer kramade honom.
Desi såg på Alex och Mae och log.
"Du är så gullig Alex. Jag kommer nog sakna dig mest när vi åker hem på måndag."
Alex stirrade på Desi.
"Ska ni åka hem på måndag...?"
Mae som fortfarande höll om honom kände hur hans axlar besviket sjönk och Desi såg hur den lille killen blev blank i ögonen.
"Åh Alex..." sa Desi ömt.
Hon sträckte ut handen för att stryka honom över kinden.
Men Alex krånglade sig ur Maes famn och gick och satte sig på träbänken vid flottens reling.
Han satt med ryggen åt de andra och pillade lite med sin nya vänskapsarmband som Mae gjort åt honom.
Varför måste dom åka hem så snart...? Vem ska jag nu gå till när allt blir jobbigt...?
Till Alex stora förtret rullade en liten tår nedför kinden på honom.
Alex satt och tittade på pysslet en stund, sedan lät han Mae visa honom hur man gjorde armband.
Efter en stund satte sig även Denny hos dem och båda pojkarna gjorde armband.
Mae såg på Alex och log.
"Vaddå 'jag är inte så pysslig av mig...'? Du är ju jättebra på att göra armband!"
Hon kittlade Alex under armen.
Alex fnissade. Sedan tog han mod till sig och petade Mae lite i revbenen.
"Lite bättre kan du Alex!" skrattade Desi. "Kittlas ordentligt!"
"Hey! Uppmuntra honom inte!" skrattade Mae.
Alex såg lyckligt på Mae och hans ögon glittrade.
"Hur kittlig är du då?"
Mae omfamnade Alex och låste hans armar.
"Tänk inte ens tanken Lill-räkan." varnade hon.
Alex fnissade, både för att han var på bushumör och för att han alltid kände sig lite generad när tjejer kramade honom.
Desi såg på Alex och Mae och log.
"Du är så gullig Alex. Jag kommer nog sakna dig mest när vi åker hem på måndag."
Alex stirrade på Desi.
"Ska ni åka hem på måndag...?"
Mae som fortfarande höll om honom kände hur hans axlar besviket sjönk och Desi såg hur den lille killen blev blank i ögonen.
"Åh Alex..." sa Desi ömt.
Hon sträckte ut handen för att stryka honom över kinden.
Men Alex krånglade sig ur Maes famn och gick och satte sig på träbänken vid flottens reling.
Han satt med ryggen åt de andra och pillade lite med sin nya vänskapsarmband som Mae gjort åt honom.
Varför måste dom åka hem så snart...? Vem ska jag nu gå till när allt blir jobbigt...?
Till Alex stora förtret rullade en liten tår nedför kinden på honom.
You to me
Are sweet as roses in the morning
And you to me
Are soft as summer rain at dawn,
in love we share
That something rare
The sidewalks in the street
The concrete and the clay
beneath my feet
Begins to crumble
But love will never die
Because we'll see
the mountains tumble
Before we say goodbye
- Unit 4+2: Concrete And Clay
Are sweet as roses in the morning
And you to me
Are soft as summer rain at dawn,
in love we share
That something rare
The sidewalks in the street
The concrete and the clay
beneath my feet
Begins to crumble
But love will never die
Because we'll see
the mountains tumble
Before we say goodbye
- Unit 4+2: Concrete And Clay
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar