Skriv om en udda sport.
Långt ner under New Yorks gator, ligger Spökvärlden.
Där, bland tunnlar och avloppssystem lever några udda varelser från Den Andra Sidan, andar av människor som dött och irrar omkring mellan Livet och Döden.
En kväll hördes ekande skratt i tunnlarna. Några av spökvarelserna hade tagit av sig sina huvudet och spelade nu boll med dem.
Spökflickan Dylan skakade på huvudet.
"Spökboll" nu igen... snacka om en udda sport... tänkte hon.
"Mina herrar... har ni glömt vad som hände förra gången ni spelade 'Spökboll'...?"
En av spökherrarna tog på sig sitt huvud och gav Dylan ett brett leende.
"Ja, Bobs huvud rullade ner i floden!"
Spökherrarna skrattade bullrande så att det ekade ännu mer i tunnelgångarna.
Dylan log.
"Mmmm... just det... och han var utan huvud i tre dagar innan vi hittade det."
Ett av spökena nickade glatt.
"Det var såååå lugnt och tyst då."
Dylan log igen, men suckade uppgivet.
"Jag ger upp... Vi ses senare, jag ska gå upp till människo-världen och titta till Eli."
Spökherrarnas huvuden som låg på betongkanten vid "floden" skrockade och gjorde pussljud.
"Puckon!" skrattade Dylan. "Ta era huvuden och kyss er där bak. Eli är inte min pojkvän - han är min bästa vän."
Dylan skruvade upp volymen i sin iPod och sjöng med i Michael Jackson's Thriller medan hon vandrade iväg mot människo-världen där Eli väntade.
Långt ner under New Yorks gator, ligger Spökvärlden.
Där, bland tunnlar och avloppssystem lever några udda varelser från Den Andra Sidan, andar av människor som dött och irrar omkring mellan Livet och Döden.
En kväll hördes ekande skratt i tunnlarna. Några av spökvarelserna hade tagit av sig sina huvudet och spelade nu boll med dem.
Spökflickan Dylan skakade på huvudet.
"Spökboll" nu igen... snacka om en udda sport... tänkte hon.
"Mina herrar... har ni glömt vad som hände förra gången ni spelade 'Spökboll'...?"
En av spökherrarna tog på sig sitt huvud och gav Dylan ett brett leende.
"Ja, Bobs huvud rullade ner i floden!"
Spökherrarna skrattade bullrande så att det ekade ännu mer i tunnelgångarna.
Dylan log.
"Mmmm... just det... och han var utan huvud i tre dagar innan vi hittade det."
Ett av spökena nickade glatt.
"Det var såååå lugnt och tyst då."
Dylan log igen, men suckade uppgivet.
"Jag ger upp... Vi ses senare, jag ska gå upp till människo-världen och titta till Eli."
Spökherrarnas huvuden som låg på betongkanten vid "floden" skrockade och gjorde pussljud.
"Puckon!" skrattade Dylan. "Ta era huvuden och kyss er där bak. Eli är inte min pojkvän - han är min bästa vän."
Dylan skruvade upp volymen i sin iPod och sjöng med i Michael Jackson's Thriller medan hon vandrade iväg mot människo-världen där Eli väntade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar