*
Alex åt middag med tjejerna och deras ledare den kvällen. Han ville få slippa grabbarnas råa stil för ett tag.
Pojkarnas ledare hade fått veta vad Johnny och Hank hade gjort mot Alex och Grady och Wendy hade givit dem en rejält utskällning.
Alex trivdes bra tillsammans med tjejerna och hans mjuka och glada sätt charmade dem.
"Du är är vår lilla maskot Alex." sa Desi.
Alex skrattade glatt.
"Maskot? Cool!"
Tjejerna log mot honom.
Efter middagen gick tog Mae med sig sin laptop och gick ut på bryggan.
Alex gick ut för att se om hon var okej.
Mae log mot den lille killen som stod där och så orolig ut. Han rufsiga hår blev ännu rufsigare i kvällsbrisen.
"Jag är okej Alex." sa hon utan att Alex behövde fråga.
Alex log.
"Vad bra."
Mae log tillbaka.
"Jag tog med min laptop hit ut och skickar e-mail till min pappa. Han vill att jag gör det lite då och då, så satt han får veta att jag mår bra."
Nu såg Alex lite orolig ut igen.
Mae såg det och klappade på platsen intill sig på bryggan.
Alex satte sig.
"Jag har lite problem med mardrömmar ibland förstår du..." sa Mae. "Och ibland får jag syner."
Alex såg storögd på Mae.
"Syner? Har du ett sjätte sinne typ?"
Mae nickade.
"Mmmm... det har jag."
"Wow..." sa Alex. "Var det därför du inte ville gå in i det där ödehuset, där det spökar?"
"Ja..." sa Mae.
Alex lade sin hand på Maes.
"Du behöver inte prata om det." sa han.
"Ingen fara Alex, jag kan prata om det." sa Mae.
Hon log och kramade Alex hand.
Alex såg fundersam ut.
"Du får fråga om du undrar nåt." log Mae.
Alex log blygt.
"Jag blev bara lite nyfiken... Men ser du saker som har hänt, eller saker som ska hända."
"Både och." sa Mae. "Jag ska berätta mer för dig nån dag."
Mae satt tyst en stund, sedan såg hon allvarligt på Alex och sa:
"Det känns så bra att prata med dig om det här ska du veta, Alex. Förutom du och de andra tjejerna här är det inte många som tar mig på allvar."
"Folk är så dumma..." mumlade Alex.
Mae log och höll om Alex.
"Du är fin du, Lill-räkan."
Alex åt middag med tjejerna och deras ledare den kvällen. Han ville få slippa grabbarnas råa stil för ett tag.
Pojkarnas ledare hade fått veta vad Johnny och Hank hade gjort mot Alex och Grady och Wendy hade givit dem en rejält utskällning.
Alex trivdes bra tillsammans med tjejerna och hans mjuka och glada sätt charmade dem.
"Du är är vår lilla maskot Alex." sa Desi.
Alex skrattade glatt.
"Maskot? Cool!"
Tjejerna log mot honom.
Efter middagen gick tog Mae med sig sin laptop och gick ut på bryggan.
Alex gick ut för att se om hon var okej.
Mae log mot den lille killen som stod där och så orolig ut. Han rufsiga hår blev ännu rufsigare i kvällsbrisen.
"Jag är okej Alex." sa hon utan att Alex behövde fråga.
Alex log.
"Vad bra."
Mae log tillbaka.
"Jag tog med min laptop hit ut och skickar e-mail till min pappa. Han vill att jag gör det lite då och då, så satt han får veta att jag mår bra."
Nu såg Alex lite orolig ut igen.
Mae såg det och klappade på platsen intill sig på bryggan.
Alex satte sig.
"Jag har lite problem med mardrömmar ibland förstår du..." sa Mae. "Och ibland får jag syner."
Alex såg storögd på Mae.
"Syner? Har du ett sjätte sinne typ?"
Mae nickade.
"Mmmm... det har jag."
"Wow..." sa Alex. "Var det därför du inte ville gå in i det där ödehuset, där det spökar?"
"Ja..." sa Mae.
Alex lade sin hand på Maes.
"Du behöver inte prata om det." sa han.
"Ingen fara Alex, jag kan prata om det." sa Mae.
Hon log och kramade Alex hand.
Alex såg fundersam ut.
"Du får fråga om du undrar nåt." log Mae.
Alex log blygt.
"Jag blev bara lite nyfiken... Men ser du saker som har hänt, eller saker som ska hända."
"Både och." sa Mae. "Jag ska berätta mer för dig nån dag."
Mae satt tyst en stund, sedan såg hon allvarligt på Alex och sa:
"Det känns så bra att prata med dig om det här ska du veta, Alex. Förutom du och de andra tjejerna här är det inte många som tar mig på allvar."
"Folk är så dumma..." mumlade Alex.
Mae log och höll om Alex.
"Du är fin du, Lill-räkan."
Soundtrack/Låtlista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar