Skriv om att strukturera.
Sun City School. Hösten 2001
Lärarinnan i Maxine och Alex klass log när hon såg lilla Maxine sitta på golvet bland alla Lego-bitar. Det var riktigt intressant att studera barnet och se hur hon lekte.
Flickan byggde inget, istället sorterade hon alla färger; blå bitar i en hög, röda bitar i en annan och så vidare. Och så höll hon på tills alla bitar låg i varsin hög.
Några av klasskamraterna gick fram till Maxine.
"Maxie, får vi vara med och bygga nåt?" frågade en flicka.
"Jaaaa!" sa Maxine.
Den lilla 8-åringen lyste som en sol. Hon log brett och gestikulerade åt barnen att sätta sig.
Med stor koncentration och glädje byggde barnen något som såg ganska komplicerat ut.
Fröken lät dem hålla på så länge de ville, för det var en fröjd att se barnen vara så kreativa tillsammans. Och framförallt var det roligt att se lilla Maxine vara så lugn och tillfreds med att vara i skolan för en gångs skull.
Det märks så tydligt när att Maxine mår bra, tänkte fröken. Och hon har varit sprudlade glad hela dagen.
Nu var Maxine byggledare för klasskamraterna och hon fick frågor om hur vissa saker skulle byggas.
Barnen skrattade och busade medan de byggde - och ändå lyckades de få ihop en fantastisk kreation, istället för en kaos-artad situation där någon blev arg eller ledsen.
När barnen satte sista Lego-biten på sitt stora verk tittade rektorn in i klassrummet.
Han hälsade ofta på sina elever för att se om alla trivdes i skolan och mådde bra.
"Åh jösses vilket bygge ni har skapat!" utbrast han.
"Yep!" sa Maxine stolt. "Vårans struktur!"
Var lär hon sig alla svåra ord...? Barnet är ett levande uppslagsverk! tänkte fröken.
Sun City School. Hösten 2001
Lärarinnan i Maxine och Alex klass log när hon såg lilla Maxine sitta på golvet bland alla Lego-bitar. Det var riktigt intressant att studera barnet och se hur hon lekte.
Flickan byggde inget, istället sorterade hon alla färger; blå bitar i en hög, röda bitar i en annan och så vidare. Och så höll hon på tills alla bitar låg i varsin hög.
Några av klasskamraterna gick fram till Maxine.
"Maxie, får vi vara med och bygga nåt?" frågade en flicka.
"Jaaaa!" sa Maxine.
Den lilla 8-åringen lyste som en sol. Hon log brett och gestikulerade åt barnen att sätta sig.
Med stor koncentration och glädje byggde barnen något som såg ganska komplicerat ut.
Fröken lät dem hålla på så länge de ville, för det var en fröjd att se barnen vara så kreativa tillsammans. Och framförallt var det roligt att se lilla Maxine vara så lugn och tillfreds med att vara i skolan för en gångs skull.
Det märks så tydligt när att Maxine mår bra, tänkte fröken. Och hon har varit sprudlade glad hela dagen.
Nu var Maxine byggledare för klasskamraterna och hon fick frågor om hur vissa saker skulle byggas.
Barnen skrattade och busade medan de byggde - och ändå lyckades de få ihop en fantastisk kreation, istället för en kaos-artad situation där någon blev arg eller ledsen.
När barnen satte sista Lego-biten på sitt stora verk tittade rektorn in i klassrummet.
Han hälsade ofta på sina elever för att se om alla trivdes i skolan och mådde bra.
"Åh jösses vilket bygge ni har skapat!" utbrast han.
"Yep!" sa Maxine stolt. "Vårans struktur!"
Var lär hon sig alla svåra ord...? Barnet är ett levande uppslagsverk! tänkte fröken.
2 kommentarer:
Ja barn kan minnas de krångligaste ord. Du skriver som om du förstår barn så bra!
@ Ethel: Ja, barn har ett otroligt minne och de suger snabbt åt sig ny kunskap...! :)
Tack så mycket! :)
Skicka en kommentar