Skriv om att åstadkomma något.
Sun City School. Hösten 2001
Maxine klättrade upp på fönsterbrädan och såg längtansfullt ut över den nu tomma skolgården.
"Maxine... man får inte sitta där uppe, det vet du." sa fröken.
Hon tog försiktigt tag i den lilla 8-åringen för att lyfta ner henne, men det var som att sätta på on-knappen till en aktiv vulkan.
Maxine vred sig som en mask och skrek argt.
"Låt mig vara!"
Fröken suckade uppgivet.
Den lilla tigerungen i Maxine hade vaknat... och det skulle inte bli lätt att lugna ner henne.
"Maxine, man måste sitta på sin plats och jobba." sa ett av barnen i klassen.
Maxine räckte ljudligt ut tungan åt sin klasskamrat.
"Tyst! Jag ska sitta här och titta ut!" sa hon argt.
Sedan lade hon till, mer lågmält:
"Jag ska se om Abbie kommer idag."
"Åh lilla Maxine..." sa fröken och lät sorgsen. "Abbie är hemma och packar idag, hon ska ju åka hem till Minnesota."
Maxine såg på sin fröken, en vild och mörk blick i de blå ögonen.
"Jag vet att hon ska åka hem till det där jäklarns Minnisota! Men jag ville att hon skulle hälsa på - och säga adjö till oss igen!"
Fröken lyfte ner flickungen på golvet.
"Abbie kommer hit i morgon och hälsar på er, om hon hinner."
Maxine slog vilt om kring sig och slank ur frökens armar.
Flickungen kröp in i ett hörn av klassrummet. Hon gömde ansiktet i armarna, som om hon ville gömma sina tårar för de andra barnen.
"Maxine, vill du inte sätta dig på din plats och jobba med bokstäver lite?" frågade fröken.
"Nä!" röt Maxine. "Jag kan redan skriva bokstäver! Och faktiskt så har jag ont!"
Sun City School. Hösten 2001
Maxine klättrade upp på fönsterbrädan och såg längtansfullt ut över den nu tomma skolgården.
"Maxine... man får inte sitta där uppe, det vet du." sa fröken.
Hon tog försiktigt tag i den lilla 8-åringen för att lyfta ner henne, men det var som att sätta på on-knappen till en aktiv vulkan.
Maxine vred sig som en mask och skrek argt.
"Låt mig vara!"
Fröken suckade uppgivet.
Den lilla tigerungen i Maxine hade vaknat... och det skulle inte bli lätt att lugna ner henne.
"Maxine, man måste sitta på sin plats och jobba." sa ett av barnen i klassen.
Maxine räckte ljudligt ut tungan åt sin klasskamrat.
"Tyst! Jag ska sitta här och titta ut!" sa hon argt.
Sedan lade hon till, mer lågmält:
"Jag ska se om Abbie kommer idag."
"Åh lilla Maxine..." sa fröken och lät sorgsen. "Abbie är hemma och packar idag, hon ska ju åka hem till Minnesota."
Maxine såg på sin fröken, en vild och mörk blick i de blå ögonen.
"Jag vet att hon ska åka hem till det där jäklarns Minnisota! Men jag ville att hon skulle hälsa på - och säga adjö till oss igen!"
Fröken lyfte ner flickungen på golvet.
"Abbie kommer hit i morgon och hälsar på er, om hon hinner."
Maxine slog vilt om kring sig och slank ur frökens armar.
Flickungen kröp in i ett hörn av klassrummet. Hon gömde ansiktet i armarna, som om hon ville gömma sina tårar för de andra barnen.
"Maxine, vill du inte sätta dig på din plats och jobba med bokstäver lite?" frågade fröken.
"Nä!" röt Maxine. "Jag kan redan skriva bokstäver! Och faktiskt så har jag ont!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar