Sun City, California. Sommaren 2006
Maxine och Holly satt på varsin bildäcks-gunga på lekplatsen och åt glass. Några av deras skolkamrater åkte inlines och rullskridskor i närheten.
Solen sken och barnen hade en riktigt lugn och trevlig eftermiddag.
Plötsligt bröts lugnet av en elak, bestämd röst.
"Du sitter på min gunga."
Barnen på inlines och rullskridskor åkte snabbt iväg, flydde som skrämda råttor.
Maxine tittade upp på flickan som nu stod framför henne.
"Åh toppen... Betty the Bully..." stönade Maxine.
Ända sedan första klass hade hon och Betty, en av skolans värsta översittare, varit svurna fiender.
"Det finns flera gungor, Betty." sa Holly.
Betty spände blicken i de mindre flickorna.
"Jag pratar inte med dig Holly, jag pratar med din ragamuffin-kompis." sa hon.
Maxine såg på Betty med en liten grimas. Hon gillade inte att bli kallad ragamuffin, som betydde "sjabbigt klätt och smutsigt barn".
Betty hade förmodligen hört sina föräldrar prata på det sättet om Maxine. En del hade starka åsikter om Maxine och hennes syskon bara för att de var fosterbarn.
"Ta en annan gunga Betty, du äger inte lekparken." sa Maxine trött.
Betty the Bully sparkade på hennes gunga.
"Kliv av."
Maxine himlade med ögonen och fortsatte att äta på sin glass.
Betty tog Holly och Maxines glassar och slängde dem i sanden.
"Är du döv, Maxine...?"
Betty uttalade namnet Maxine som om det var något slemmigt och äckligt.
"Kliv av gungan!"
"Nej, Betty..." svarade Maxine och uttalade Bettys namn i precis samma äcklade ton. "jag är inte döv, jag ignorerar dig."
Holly skrattade.
"Good one Maxie!"
Maxine log brett.
"I know, right?" sa hon glatt.
Flickorna gjorde sitt speciella handslag, som de alltid gjorde när de hade gjort något bra.
Maxine och Holly satt på varsin bildäcks-gunga på lekplatsen och åt glass. Några av deras skolkamrater åkte inlines och rullskridskor i närheten.
Solen sken och barnen hade en riktigt lugn och trevlig eftermiddag.
Plötsligt bröts lugnet av en elak, bestämd röst.
"Du sitter på min gunga."
Barnen på inlines och rullskridskor åkte snabbt iväg, flydde som skrämda råttor.
Maxine tittade upp på flickan som nu stod framför henne.
"Åh toppen... Betty the Bully..." stönade Maxine.
Ända sedan första klass hade hon och Betty, en av skolans värsta översittare, varit svurna fiender.
"Det finns flera gungor, Betty." sa Holly.
Betty spände blicken i de mindre flickorna.
"Jag pratar inte med dig Holly, jag pratar med din ragamuffin-kompis." sa hon.
Maxine såg på Betty med en liten grimas. Hon gillade inte att bli kallad ragamuffin, som betydde "sjabbigt klätt och smutsigt barn".
Betty hade förmodligen hört sina föräldrar prata på det sättet om Maxine. En del hade starka åsikter om Maxine och hennes syskon bara för att de var fosterbarn.
"Ta en annan gunga Betty, du äger inte lekparken." sa Maxine trött.
Betty the Bully sparkade på hennes gunga.
"Kliv av."
Maxine himlade med ögonen och fortsatte att äta på sin glass.
Betty tog Holly och Maxines glassar och slängde dem i sanden.
"Är du döv, Maxine...?"
Betty uttalade namnet Maxine som om det var något slemmigt och äckligt.
"Kliv av gungan!"
"Nej, Betty..." svarade Maxine och uttalade Bettys namn i precis samma äcklade ton. "jag är inte döv, jag ignorerar dig."
Holly skrattade.
"Good one Maxie!"
Maxine log brett.
"I know, right?" sa hon glatt.
Flickorna gjorde sitt speciella handslag, som de alltid gjorde när de hade gjort något bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar