Skriv om att gömma sig.
Camp Orion. Sommaren 2006
När pojkarna hade duschat efter sin basketmatch sa Grady att de skulle kolla sina kroppar efter fästingar. Ledaren vinkade till sig Alex.
"Jag kan göra det själv." sa Alex.
Grady skakade på huvudet.
"Fästingar är svåra att se, dom rackarna är bra på att gömma sig. Men du, Alex... det gör inte ont att kolla efter fästingar."
Hank skrockade.
"Lill-räkan är rädd att det ska kittlas."
"Är jag inte alls...!" fräste Alex.
Han var förargad på Hanks retsamma ton - och förargad för att den äldre kamraten hade rätt.
Grady lyfte på Alex armar och sökte efter fästingar, sedan kontrollerade han knävecken.
"Ställen där fästingar gärna sätter sig." förklarade han för pojkarna.
Alex bet ihop käkarna för att hindra sig själv från att fnissa när Gradys fingrar lekfullt vandrade på hans hud.
Varför måste jag alltid skratta så fort nån kittlar mig...?" tänkte Alex och hatade sig själv för att skrattet bubblade i honom nu.
När de äldre pojkarna lämnat omklädningsrummet drog Grady ner Alex intill sig på träbänken och tog av pojken handduken han hade virat om midjan.
Alex magra kropp blev vaksam och stel när han kände den vuxne mannens hand mellan sina ben.
Precis så här gjorde han med Denny häromdagen...
Alex skruvade på sig. Han ville bara klä på sig igen, gömma all exponerad hud och sin kropp.
"Slappna av Alex..." viskade Grady upphetsat. "Du kommer att tycka det är skönt."
Alex skulle just tala om för Grady att sluta när Hank kom in i omklädningsrummet. Han hade glömt något.
Hank gav Alex och Grady en blick och lämnade dem ensamma igen.
Den där blicken... tänkte Alex.
Det var inte chock eller äckel, som han själv känt när han sett Grady och Denny i den här situationen - det var ren avundsjuka.
Camp Orion. Sommaren 2006
När pojkarna hade duschat efter sin basketmatch sa Grady att de skulle kolla sina kroppar efter fästingar. Ledaren vinkade till sig Alex.
"Jag kan göra det själv." sa Alex.
Grady skakade på huvudet.
"Fästingar är svåra att se, dom rackarna är bra på att gömma sig. Men du, Alex... det gör inte ont att kolla efter fästingar."
Hank skrockade.
"Lill-räkan är rädd att det ska kittlas."
"Är jag inte alls...!" fräste Alex.
Han var förargad på Hanks retsamma ton - och förargad för att den äldre kamraten hade rätt.
Grady lyfte på Alex armar och sökte efter fästingar, sedan kontrollerade han knävecken.
"Ställen där fästingar gärna sätter sig." förklarade han för pojkarna.
Alex bet ihop käkarna för att hindra sig själv från att fnissa när Gradys fingrar lekfullt vandrade på hans hud.
Varför måste jag alltid skratta så fort nån kittlar mig...?" tänkte Alex och hatade sig själv för att skrattet bubblade i honom nu.
När de äldre pojkarna lämnat omklädningsrummet drog Grady ner Alex intill sig på träbänken och tog av pojken handduken han hade virat om midjan.
Alex magra kropp blev vaksam och stel när han kände den vuxne mannens hand mellan sina ben.
Precis så här gjorde han med Denny häromdagen...
Alex skruvade på sig. Han ville bara klä på sig igen, gömma all exponerad hud och sin kropp.
"Slappna av Alex..." viskade Grady upphetsat. "Du kommer att tycka det är skönt."
Alex skulle just tala om för Grady att sluta när Hank kom in i omklädningsrummet. Han hade glömt något.
Hank gav Alex och Grady en blick och lämnade dem ensamma igen.
Den där blicken... tänkte Alex.
Det var inte chock eller äckel, som han själv känt när han sett Grady och Denny i den här situationen - det var ren avundsjuka.
Soundtrack/Låtlista
7 kommentarer:
usch
bra text
bra uppbyggd spännande
Obehaglig. Bra.
Otäckt. Mycket bra beskrivet tycker jag. Och texten flyter fint.
Saknar ord för det äckel jag känner för mannen ifråga.
bra skrivet
Tack så mycket alla ni
för era fina kommentarer!
*kram*
Fästingar är vidriga och det som händer i din text förbättrar inte mitt förhållande till dessa - varelser.
Bra skildrat.
@ Pia: Håller med dig, fästingar - och typer som ledaren Grady - är jättevidriga...! :s
Tack så mycket!
Skicka en kommentar