"Eh... Cassie? Skulle du vilja..."
Finn torkade av sina nervös-svettiga handflator mot jeansen och blickade ner på sina slitna Converse-sneakers.
"Nej, du vill nog inte..." mumlade han, mer för sig själv än till den söta tjejen som nu stod framför honom. "men jag tänkte ändå fråga..."
Cassie såg på sin klasskamrat och log ett mjukt leende.
"Vad tänkte du fråga?"
"Eh... jo, skulle du vilja gå till Cineplex på lördag - med mig?"
Cassie sken upp.
"Jättegärna!"
"Vill du?" Finn lät förvånad.
"Ja. Varför skulle jag inte vilja det?"
Finn ryckte på axlarna.
"Tja... du kanske inte gillar mig och sånt."
"Jag gillar dig Finn! Det trodde jag du visste. Du är en superbra kompis!"
Finn suckade, lättad över att han kunnat fråga Cassie om bio utan att göra bort sig totalt, och såklart glad över att Cassie sagt ja.
"Åh tack! Jag menar... du är också en superbra kompis Cassie, en jättefin tjej!"
"Tack Finn." sa Cassie blygt. "Det är du med, en jättefin kille alltså."
De skrattade.
Det var två mycket lyckliga 13-åringar som med fjärilar i magen sa hej då,
och kramades lite snabbt och blygt, vid skolbussen den eftermiddagen.
När hon gick och lade sig på kvällen skrev Cassie i sin dagbok:
Torsdag, 9 december.*
*
Kära dagbok,
idag frågade Finn mig om jag vill
gå på bio med honom på lördag.
Jag trodde jag skulle svimma
- så glad blev jag! :)
*
Kram,
Cassie
8 kommentarer:
Härlig tonårsberättelse. Väcker minnen :)
Tack Feffe! :)
Ja det väcker verkligen minnen.
Skönt att han fick ja :)
Kul att min text väcker minnen! :)
ja, det var verkligen skönt att han fick "ja" :)
Söt liten berättelse!
Tack Ethel!! :)
Vilka minnen texten väcker. Målande beskrivet.
razaha: Tack så mycket!! :)
Vad roligt att min text väcker så många minnen hos er! (Bra minnen hoppas jag!) :-)
Kram till er alla!!
Skicka en kommentar