*
Marco Danelli suckade uppgivet.
Livet hade varit fan så mycket enklare när han bara kunde ta upp sin lilla unge i knät och sätta på ett plåster på ett skrubbsår, pussa och krama eller kittla henne så att hon blev på bra humör igen.
Nu kände Marco att han inte kunde göra någonting.
Dani var en tuff tjej som klarade mycket, det visste han ju, men det gjorde inte att det var lätt att se henne så här.
Jonathans mamma kom in i rummet, som var hennes och makens sovrum, och stängde dörren.
”Vi behöver inga åskådare.” sa hon.
Marco Danelli nickade och log tacksamt.
När Jonathans mamma fick syn på Dani som stod vid väggen skakade av en faslig mix av chock, ilska och gråt, gick hon dit och höll hon om henne.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar