2 december.
(Torsdag eftermiddag)
Familjen såg på det röda glaserade hjärtat av trä som låg på köksbordet.
”Vad fint det är Ricky.” sa Jane.
”Man ska hänga det i julgranen!” sa Ricky med iver och stolthet i rösten. ”Kolla här, man hänger upp det med det här lilla guldsnöret!”
”Det blir jättefint i vår gran.” log Joanne.
”Jag vill visa Maxie!” sa Ricky ivrigt.
Hans fosterpappa Martin hejdade honom.
”Nej, Ricky, Maxie var helt slut efter behandlingen, så hon sover.”
”Nej, jag är vaken.”
En nyvaken Maxine klev in i köket. Hon såg väldigt blek och tärd ut.
Ricky grabbade tag i sitt trähjärta och sprang fram till sin fostersyster.
”Kolla Maxie, jag har gjort det här i skolan! Det är till hela familjen!”
Maxine log ett trött men vänligt leende.
”Det är verkligen jättefint Ricky.”
Ricky såg överlycklig ut. Han kramade om Maxine.
”Ralph i min klass sa att ett hjärta i julgranen är jättetöntigt.” sa Ricky.
”Den där Ralph vet inte vad han pratar om.” sa Maxine. ”Hjärtan i julgranar är super-coolt.”
”Exakt,” instämde Alex. ”och det är extra coolt för att du har gjort det.”
Ricky sken som en sol.
Pojken älskade sin äldre fostersyskon och beundrade dem, så att få beröm av dem var bättre än att vinna en miljon dollar.
Joanne och Martin samlade sina fosterbarn runt bordet.
”Nu är det dags.” sa Martin.
”Åh ska vi ge Alex hans hemlighet nu?” sa Ricky ivrigt.
Martin nickade. Han satte ett inslaget paket på bordet.
”Alex, den här är från oss alla, från din mor och Cassie också.”
Alex såg förvirrad ut.
”Får jag ett paket nu? Det är inte jul än.”
Joanne skrattade och rufsade om hans hår.
”Nej, det är inte jul än, men vi har pratat med Miss Barclay om ett litet projekt, så du får den här redan idag, så att du kan genomföra projektet.”
Alex stirrade på paketet.
”No way! Ni skämtar, är det en…?”
Han öppnade ivrigt paketet.
”Jag hoppas du gillar den lilla gubben.” sa Joanne.
Glädjetårar glittrande i pojkens ögon när han tog upp sin splitter nya kamera ur kartongen.
”Det är en digitalkamera!” utbrast han. ”Ni är inte kloka, den här är ju jättedyr.”
Martin log och kramade sin fosterson.
”Den är du värd, gubben. Gör ett jättefint foto-projekt nu.”
”Hallå! Ska man inte hurra eller nåt?” undrade Ricky. "Det tycker jag!"
Han ställde sig upp på stolen och ropade:
”Hipp hipp hurra! Hipp hipp hurra!”
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar