*
Nikki kramade Charli.
"Känns det bättre?"
"Jag tror det... För nu iallafall."
Charli suckade.
"Men känslorna kommer väl komma ifatt mig. Jag ska till en psykolog imorgon och prata. Hon ska tydligen vara bra."
Charli log lite blekt.
"En sak är iallafall säker: jag tänker aldrig smita iväg på en fest igen!"
"Som vi sa förut; man gör skitdumma saker när man är ung! Det gjorde ju vi med." sa Nikki och log.
Cole skrockade.
"Nikki... du, Dani och jag är 22..."
Nikki log mot honom.
"Ja, lilla Cole, jag vet att vi är 22."
Cole log busigt och fortsatte lite retsamt:
"Är du inte ung nu menar du? Eller har du redan kommit i pensionärsåldern, lilla damen?"
Nikki såg menande på Dani och Charli.
Alla tre tjejerna fnissade. Sedan brottade de ner Cole.
"Vad har jag gjort nu då?" skrattade Cole.
"Du är lite för kaxig för ditt eget bästa." sa Dani.
Charlis mamma knackade på dörren och kikade in i rummet.
"Jag hör att ni har roligt här uppe, och jag vill inte vara någon glädjedödare... men några poliser från SCA är här."
"Kollegor?" sa Dani.
Charlis mamma nickade.
"De vill fråga Charli - och dig - lite om inatt."
Charli och Dani suckade precis i samma sekund. De reste sig och gick mot dörren.
"Ni kan vara med." sa Dani till Nikki och Cole.
"Ja, var det," sa Charli. "jag kan behöva ert stöd nu."
Cole gick fram till Charli och Dani och lade armen om dem.
"Klart vi är med och stöttar er. Det kan ni alltid räkna med."
"Tack älskling." log Dani och kysste honom på kinden.
Precis när Charli skulle lämna rummet och gå ner till poliserna, gav hon sin mamma en kram och en puss på kinden.
Hennes mamma såg glad, men förvånad ut.
"Vad var det där för?"
Charli log.
"Mitt sätt att säga förlåt och jag älskar dig."
*
Nikki kramade Charli.
"Känns det bättre?"
"Jag tror det... För nu iallafall."
Charli suckade.
"Men känslorna kommer väl komma ifatt mig. Jag ska till en psykolog imorgon och prata. Hon ska tydligen vara bra."
Charli log lite blekt.
"En sak är iallafall säker: jag tänker aldrig smita iväg på en fest igen!"
"Som vi sa förut; man gör skitdumma saker när man är ung! Det gjorde ju vi med." sa Nikki och log.
Cole skrockade.
"Nikki... du, Dani och jag är 22..."
Nikki log mot honom.
"Ja, lilla Cole, jag vet att vi är 22."
Cole log busigt och fortsatte lite retsamt:
"Är du inte ung nu menar du? Eller har du redan kommit i pensionärsåldern, lilla damen?"
Nikki såg menande på Dani och Charli.
Alla tre tjejerna fnissade. Sedan brottade de ner Cole.
"Vad har jag gjort nu då?" skrattade Cole.
"Du är lite för kaxig för ditt eget bästa." sa Dani.
Charlis mamma knackade på dörren och kikade in i rummet.
"Jag hör att ni har roligt här uppe, och jag vill inte vara någon glädjedödare... men några poliser från SCA är här."
"Kollegor?" sa Dani.
Charlis mamma nickade.
"De vill fråga Charli - och dig - lite om inatt."
Charli och Dani suckade precis i samma sekund. De reste sig och gick mot dörren.
"Ni kan vara med." sa Dani till Nikki och Cole.
"Ja, var det," sa Charli. "jag kan behöva ert stöd nu."
Cole gick fram till Charli och Dani och lade armen om dem.
"Klart vi är med och stöttar er. Det kan ni alltid räkna med."
"Tack älskling." log Dani och kysste honom på kinden.
Precis när Charli skulle lämna rummet och gå ner till poliserna, gav hon sin mamma en kram och en puss på kinden.
Hennes mamma såg glad, men förvånad ut.
"Vad var det där för?"
Charli log.
"Mitt sätt att säga förlåt och jag älskar dig."
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar