*
Alex och hans mentor avslutade mötet.
Just när Alex skulle gå ut genom dörren tvekade han.
”Eh… Miss B, jag har ingen kamera…”
Miss Barclay log. Det fanns en hemlig glimt i hennes ögon.
”Det ordnar sig Alex.”
Alex såg oförstående på sin lärare och mentor.
”Hur då…?”
”Det får du se när du kommer hem.”
”Va…? Jag hajar ingenting!”
Miss Barclay småskrattade.
”Men det gör Martin och Joanne. Prata med dom när du kommer hem. Men gå nu, annars kommer du för sent till nästa lektion.”
Alex kände sig totalt förvirrad resten av dagen.
Visst, det skulle bli spännande att börja med de nya aktiviteterna, men hur sjutton skulle han få tag i en kamera?
Och vad visste Martin och Joanne om saken? Skulle hans fosterföräldrar trolla fram en kamera eller…?
Alex skakade på huvudet.
Vuxna kunde verkligen vara totalt konstiga och knepiga att förstå sig på...
*
2 kommentarer:
Jättebra dialog.
lättläst och intressant
bra
Tack så mycket för allt beröm, disco!! :-)
Skicka en kommentar