tisdag, december 14, 2010

The Clarke Family Xmas Calendar - 14

14 December

"Maxine, din mamma ringde idag." sa Joanne.
"Jaha." sa Maxine likgiltigt. "Så hon var nykter nog för att komma på att hon har en dotter och hitta förmågan att använda en telefon?"
Maxine suckade.
"Jag har inte sett henne sen jag var... jag vet inte, tolv? Och nu ringer hon bara för att säga hej, eller vaddå?"
"Hon ville höra hur du mår." sa Martin.
Maxine himlade sig.
"Jaha, som om hon bryr sig. Men om hon ringer igen och vill veta, kan ni väl tala om att hennes dotter ser ut som ett spöke som jämt får blåmärken, läcker ur varje hål i kroppen och måste sova på plastlakan! Då blir hon nog stolt."

Maxine stampade uppför trappan och en stund senare hörde Joanne och Martin hennes sovrumsdörr smälla igen hårt.
"Det där gick ju bra." suckade Martin. "Joanne, frågade Audrey ens om Maxine? Eller tiggde hon bara pengar igen, som förra gången?"
Joanne nickade.
"Mmmm... precis som förra gången." Joanne suckade. "Vi hjälpte henne ekonomiskt en gång för att hon skulle komma på fötter och kunna resa bort med Maxie. Och vad gör hon? Reser bort med nån snubbe och festar upp pengarna...!"
"Ja... fy fan." suckade Martin. "Jag förstår att Maxie inte vill träffa sin mamma. Flickan blir ju sviken hela tiden. Och det gör mig så ledsen att Audrey inte ens frågar hur Maxine mår...! Hur kan man inte bry sig om en unge som Maxine?!"
Martin fick tårar i ögonen.
Joanne höll om sin make.
"Jag fattar det inte heller. Hon vet inte vad hon missar!"

"Vem missar vad då?" frågade Ricky som just kom in i köket.
Han klättrade upp på diskbänken och tog en kaka ur kakburken.
"Hallå där, lille kak-tjuv!" skrattade Martin.
"Bara en." sa Ricky.
Martin skakade på huvudet.
"Efter middag kanske."
Ricky lade besviken tillbaka mumsbiten i kakburken.
"Varför är Maxie arg förresten? Hon bara pangade igen sin dörr."
"Hon är lite upprörd för en sak bara." sa Joanne. "Men hon blir nog glad om du går och muntrar upp henne lite."
Ricky sken som en sol och rusade upp till Maxines rum.
Han knackade artigt på och klev inte in förrän Maxine sa att han fick det.
"Maxie, vill du hitta på nåt?"
Maxine funderade.
"Vill du gå ner till stranden och bygga sandslott?"
"Jaaaaa! Tack Maxie!" tjöt Ricky lyckligt. "Jag hämtar spadar och hinkar och grejer! Och jag frågar om Alex vill hänga med!"
Ricky sprang ystert iväg.
Maxine log.
Vem behöver en morsa som aldrig bryr sig? Hon har aldrig varit en mamma i mina ögon. 
Jag har världens bästa mamma, pappa - och syskon - här! Min familj är allt man kan önska sig.
*

2 kommentarer:

The Darkest Night sa...

Så fint och starkt skrivet!
Man berörs verkligen... man blir så ledsen när man läser om Maxines mamma som inte bryr sig alls....samtidigt härligt att se vilket stöd Maxine har i sin nya familj.

Dakota Quinn Diamond sa...

Awww! Tack!! :-)
Mmmm... verkligen sorgligt att Maxines mamma inte bryr sig... :-(
Det måste vara jätte-skönt för Maxine att hennes fosterfamilj ger henne så mycket stöd och kärlek!