Luxuria (Lust / begär) - 25

*
"Nej Charli." sa Nikki. Hon satte sig intill sin kusin och höll om henne. "Lyssna noga på mig nu -  ingen hatar dig! Och det som hände dig igår är inte ditt fel."
"Det är mitt fel." mumlade Dani plötsligt.
Cole och Nikki såg förundrade på henne.
"Hur är det ditt fel...?!" sa Nikki.
"Hade jag anmält honom när det hände mig så hade det här aldrig hänt..." sa Dani, rösten full av självförebråelse.
Charli satte sig upp och stirrade med rödgråtna ögon på sin kusin.
"När det hände dig...? Har du råkat ut för samma sak?"
Dani nickade.
"Det var därför jag kände igen honom när jag såg fotot av honom. Förlåt mig Charli... jag borde ha..."

Charli gick fram till Dani och tog tag om hennes axlar.
"Dani, det är inte ditt fel att det äcklet drogade och nästan våldtog mig igår! Om det inte var för dig hade jag inte varit här med er nu! Fattar du det!"
Hon kramade Dani.
"Jag hade gjort samma sak som du, Dani - jag hade inte heller anmält honom."
Nikki gick fram till Dani och Charli.
"Du skämdes ju också då Dani, tyckte att det var ditt fel. Och du ville ju inte att våra föräldrar skulle få reda på att vi smitit till den där festen..."
"Och han hotade dig ju," sa Cole. "sa att han skulle döda dig om du skvallrade. Så säg aldrig mer inte att det är ditt fel!"
Cole kramade om Dani. Sedan log han.
"Dani, jag är så glad att din farsa fick tag på äcklet!"
Charli, Dani och Nikki log också.
"Det är jag också glad för." sa Dani. "Fast egentligen var det den där hunden."
De skrattade åt hur det måste ha sett ut.
"Vilken duktig hund!" sa Charli. "Hoppas han blir belönad!"
*