Inga genvägar - del 5

SkrivPuff: Utmaning 2010:335 - 11 december #5

”En klänning! Mamma, Alex har köpt mig en klänning!”
Klänningen var ungefär i samma stil som den turkosa som Nora hade sytt, även denna var gammaldags i tidigt 60-tal.
”Åh Alex!” Cassie fick tårar i ögonen och kramade honom igen. ”Tack, tack, tack! Är den från vintage-butiken?”
Alex log och nickade.
”Mmmm, jag vet att du älskar den butiken. Och Jane har börjat jobba där. Hon hittade den här känningen åt dig.”
”Jag är… överväldigad.” sa Cassie. ”Jag vet inte vad jag ska säga!”
”Ditt ansiktsuttryck och gläjdeskrik säger allt.” skrattade Alex lyckligt.
Glädjetårar rann ner för Noras kinder. Hon kramade sin son.
”Min fina, underbara pojke.”

Darryl kom in i köket. Han och Alex stirrade på varandra som två kombattanter vid en duell.
”Ny klänning?” mumlade Darryl.
Cassie tryckte den rosa klänningen beskyddande intill sin bröstkorg.
”Sårar du min lillasyster igen slår jag ihjäl dig.” morrade Alex.

Cassie lade armen om sin brors midja och lutade sig mot honom. Hon kände att han skakade en aning, som han alltid gjorde när han höll på att bli arg.
Nora kramade mjukt sin sons nacke för att pojken skulle lugna ner sig.
Darryl skrockade.
”Du tar inga genvägar du, grabben. Tänder till bara man sneglar lite fel på din älskade lilla syster och din mor.”

Nej, Alex Spencer-Clarke tog inga genvägar när någon sårade hans familj.
Om någon gjorde hans mor, lillasyster eller fosterfamilj illa på något sätt, vaknade en magma-bubblande vulkan inom honom.
Och den gick inte att stoppa.
*