The Clarke Family Xmas Calendar - 17

17 December

"Maxine, vem var snubben du pratade med på strandpromenaden igår?" frågade Alex.
Maxine log.
"Oh, det var Marvin. Jag träffade honom och hans fru på sjukhuset när jag blev sjuk. Hans fru var sjuk... och hon dog för några månader sedan."
Maxine svalde en klump i halsen.
"Men Marvin kommer ändå till sjukhuset ibland och hälsar på mig."
"Stackars man..." sa Alex. "Vad snällt att han hälsar på dig ibland."
"Ja, han är jättesnäll." sa Maxine med mycket värme i rösten.
Hon såg och Alex och småskrattade.
"Du trodde han var en skummis va?"
Alex skrattade lite generat.
"Faktiskt så... ja, det trodde jag. Sorry... jag antar jag blir lite överbeskyddande ibland."
"Jag klandrar dig inte." log Maxine. "Jag hade nog trott samma sak och blivit lite misstänksam. Det där vi fick lära oss när vi var små; att vi inte prata med främlingar är nog så starkt rotat i oss."
"Ja, det tror jag också." skrattade Alex.

De satt tysta på trappan en stund. Det var Maxine som bröt tystnaden.
"Du såg kanske att Marvin gav mig ett paket?"
Alex nickade.
"Du vet ju att jag har mått väldigt dåligt ett tag nu. Det Marvin gav mig kan ta bort jättemycket av mitt illamående och kan tillochmed förbättra min aptit.."
Alex stirrade på sin fostersyster.
"Du menar...?"
Maxine nickade. Hon tog fram en hemrullad cigarett ur fickan.
"Normalt gillar jag inte sånt här, och inte du heller... men detta hjälpte verkligen Marvins fru, så det kanske funkar på mig också. Och det här är lagligt."
Alex smålog.
"Oh man... Maxie... morsan och farsan kommer att gå i taket."
"Ja," sa Maxine. "men den smällen får jag ta. Just nu vill jag bara få må lite bättre."
"Det vill jag med att du ska göra."
Alex kramade om Maxine.
*