söndag, oktober 24, 2010

Huset som Gud glömde - 67

Coral

Söndag

Så kom den - dagen jag och Kyle inte har sett fram emot…
Vi gick upp extra tidigt för att hinna med så mycket som möjligt sista dagen här.
Efter frukost tog farfar med oss på promenad genom staden, Silver Lake.
En sådan söt liten stad det är! Gammaldags och charmig.

Men jag gillade nog den höga kullen (där farmor och farfars hus finns) allra bäst. Violet Hill är så vacker med all ljung.
Farfar berättade att det är ljungen som har givit Violet Hill dess namn.
”Så om det hade växt blå blommor här, hade det fått heta Blue Hill…?” flinade Kyle.
”Förstör inte min historiska berättelse, pojk!” sa farfar.
Men han var inte arg. Han bara log och kramade om Kyle.

Det var så skönt att se att Kyle vågade vara lite kaxig utan att få skit för det.
Farfar är sååå underbar mot oss!
Lite av ångesten Kyle och jag kände inför vår hemfärd försvann när vi var ute med honom.
Farmor är också väldigt snäll förstås, men farfar är ju så… cool! :-)
*

2 kommentarer:

The Darkest Night sa...

ja, farfar är helt klart cool!!
Jätte-fin skrivet! love it!

Dakota Quinn Diamond sa...

Sååå skönt för C&K ha att en så cool och härlig farfar!! :-)

Awww! Tack så jätte-mycket!! *kram*
Vad kul att du gillar det jag skriver!! :D