Coral
Jag hade svårt att sova på natten.
Vid tvåtiden stod jag inte ut med att vrida och vända på mig, så jag smög ner till köket för att ta lite mjölk, eller något annat, att dricka.
När jag kom ner hörde jag röster från salongen. Farmor, farfar, gammelfaster Gertrude och gammelfaster Muriel var vakna…
Jag stannade upp och stelnade till när jag hörde att de pratade om Kyle och mig.
”Ja, men det går väl inte att veta säkert om pojken är Roberts son…?” sa Gertrude. ”För det första ser man inga likheter och för det andra så vet man ju hurdan Joy är…”
”Det är barnens mor du pratar om!” sa farfar skarpt.
”Och om nu inte Kyle är Roberts son så spelar det ingen roll.” sa farmor. ”Vi älskar honom precis lika mycket ändå.”
Farfar fnyste.
”Klart att vi älskar grabben! Men sluta prata dumheter nu, Robert är far till både Coral och Kyle.”
”Hur vet du det?” frågade Gertrude.
Farfar svarade meddetsamma.
Efter någon minut sa han:
”Lägg inte näsan i blöt kära syster. Håll dig till sådant som angår dig istället.”
”Ja, jag håller med dig Donovan.” sa farmor.
Deras samtal hade gjort mig andlös och illa till mods.
Jag vände snabbt för att skyndsamt smyga upp igen. Men klantig som jag är gick jag rätt in i en stol.
Stolen åkte iväg en bit med ett högt skrapande ljud.
Bravo Coral, tänkte jag. Väck hela huset.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar