Kyle
Mina tankar avbröts när chauffören kom in och meddelade att bilen var framkörd.
Vi gick ut.
Jag kände mig allt annat än glad. Nu var frihets-tiden över, nu skulle vi hem…
Hem till Honom (och Nancy) igen. :-(
Jag kände mig orolig när jag tänkte på vilken humör vår pappa kan vara på. Vi vet aldrig.
Vissa perioder är han arg hela tiden, ibland på helt okej humör och ibland
är han på sitt vidriga, ”kladdiga” humör.
Jekyll & Hyde...
Jag började må lite illa.
Coral lade armen om mig och Darla strök mig över håret.
”Du ser också blek ut, sötis. Mår du dåligt?”
Jag skakade på huvudet och lyckades le.
”Jag är bara lite trött.” sa jag.
”Du sov lite oroligt i natt, Kyle...” sa Ashlee. ”Drömde du otäckt?”
”Jooo, jag tror det…” sa jag lite osäkert. ”Men jag minns inte vad.”
Ashlee tog min hand i sin och kramade den.
”Jag ska ge alla dina monster på plytet.” sa hon med en blandning av skoj och bestämdhet i rösten.
”Ja, gör det.” sa jag.
Jag kramade hennes hand tillbaka.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar