måndag, oktober 11, 2010

Huset som Gud glömde - 39

Coral

Vi sa inte så mycket till varandra, men det var ändå mysigt att sitta med farmor i köket och dricka choklad.
Jag hade nästan glömt samtalet jag råkat tjuvlyssna på. Jag påmindes om det igen när jag skulle gå upp på rummet.
Farmor lade sin hand på min.
”Coral, bry dig inte om det du hörde förut. Gertrude säger så mycket dumt ibland.”
Jag rodnade av skam.
”Jag menade inte att… det var inte meningen att tjuvlyssna…” stammade jag.
Farmor log igen.
”Självklart inte, Coral. Det vet jag. Tänk inte mer på det nu.”

Fast det gjorde jag. Inte på att jag tjuvlyssnat... nej, jag tänkte mer på det gammelfaster Gertrude sagt om mamma och Kyle.
Jag gillar inte alls att hon pratar om min lillebror på det sättet!
Det låter mycket som illvilligt skvaller...
men... jag kan inte låta bli att undra: hur mycket av det är sant egentligen...?
*

Inga kommentarer: