Huset som Gud glömde - 69

Coral

När vi kom tillbaka till huset var farmor lite orolig.
”Var har ni varit? Ni har varit borta i över fem timmar! Ni har ju missat lunchen och allting!”
Jag svalde hårt. Inte för att farmor var upprörd, utan för att jag nu insåg att klockan var fem.
Om bara två timmar skulle vi åka hem!

”Vi glömde bort tiden.” sa farfar lugnt. ”Mitt fel. Jag ville visa ungarna runt lite.”
Farmor log.
”Det är bra. Vi äter middag om en timme.”
Farfar såg lite fåraktigt på farmor.
”Vi… eh.. vi åt ute.”
Farmor skakade på huvudet.
”Skräpmat då förstås?”
Farfar flinade upp sig.
”Mmmm, man får ju passa på när ens älskade barnbarn kommer på besök.”
Farmor log och muttrade något om att farfar var oförbätterlig.
Sedan kramade hon honom.
”Farmor och farfar!” sa jag ivrigt. ”Jag måste ta en bild av er!”
”Vill du ha en bild av två gamla skruttar?” sa farfar.
”Jag det vill jag!” log jag.
Jag tog några bilder av dem. De såg så fina ut tillsammans.
Sedan tog Darla bilder av mig och Kyle tillsammans med farmor och farfar och sedan satte hon igång självutlösaren och tog några bilder med oss allihop.
”Oj oj oj, nu är man en så’n där fotomodell.” skojade farfar.
”Ja,” log farmor. ”du är så stilig så.”

Gud, vad jag älskar mina gulliga farföräldrar!
*