Huset som Gud glömde - 41

Darla

Nästa morgon knackade Mandy O’Connor, prästdottern, på vår dörr och frågade om vi ville hitta på något.
”Vi ska fotografera lite idag,” sa Coral. ”följ med om du vill.”
Det ville Mandy.
”Jag måste verkligen hitta på något att göra.” suckade hon. ”Tycker inte ni också att det är så jäkla tråkigt här?”
”Jag tycker det är coolt här!” sa Ashlee glatt.
”Coolt…?” Mandy såg på Ashlee med rynkade ögonbryn, som om hon tyckte att Ashlee var en småunge som inte fattar vad som var kul eller vad som var tråkigt.
Förmodligen tror Mandy att Ashlee är mycket yngre än vad hon ser ut att vara.
Många gör det misstaget. Det är nästan ingen som tror på att Ashlee ska fylla 15 år i höst, för hon ser så liten och tunn ut.
”Ja, det är super-coolt här!” sa Ashlee. ”Eller hur Kyle?”
Men precis när Kyle skulle svara började Ashlee kittla honom, så han kunde bara fnissa till svar.
”Hjälp mig!” pep han. ”Ta bort den här lilla galningen!”
Ashlee skrattade och brottade ner honom i sängen.
Kyle vred sig ur hennes grepp och brottade ner Ashlee istället. Sedan satte han sig på hennes ben.
"Nu ligger du risigt till, pixie girl." fnissade han.
"Kyle... inte kittlas..." pep Ashlee.
"Jo, det tänker jag visst göra!" sa Kyle glatt.

Kyle älskar när han får chansen att kittla Ashlee; han hinner nästan aldrig göra det, eftersom Ashlee är snabbare med att göra det med honom.
Och jag vet att Kyle gillar att Ashlee är en av de få personer som är lika super-kittlig som han själv är. (Fast det erkänner de förstås aldrig att de är).
De är för söta, de där två!

Mandys uppsyn mulnade lite.
Coral och jag såg på varandra och log lite menande.
Mandy var svartsjuk på Ashlee och Kyle, det hade vi märkt tydligt de här dagarna.
Kyle och Ashlee verkade inte bry sig om Mandy alls nu. De var upptagna med att busa med varandra.
”Jag går och hämtar min kamera.” muttrade Mandy och klampade ut.
Hon gav dörren i liten lätt, men ilsken spark.
Ashlee tittade upp.
”Oj, då…” fnissade hon. ”Var det nåt vi sa?”
Sedan fnissade hon ännu mer.
*