Huset som Gud glömde - 58

Coral

Efter lunchen gick vi in i musikrummet för att öva lite inför festen i morgon.
Mandy O’Connor stod vid en av hyllorna med CD-skivor. Hon vände sig om när hon hörde att vi kom in. Hon log.
”Eh… är det okej om jag är med er och spelar…? Iallafall idag?”
”Jättegärna.” sa jag. ”Du kan väl vara med i morgon också?”
”Vill ni det…?” Mandy lät nästan förvånad.
”Ja, the more the merrier.” log Ashlee.
Mandy sken upp.
”Vad kul! Tack! Jag har så tråkigt här… har inte ni det?”
Jag skakade på huvudet.
”Nej, vi trivs här.”
Mandy kunde inte riktigt förstå hur vi kunde tycka att det var kul här. Själv tyckte hon att det var alldeles för lugnt och tråkigt.
”Vi får väl lätta upp tristessen med lite musik då.” föreslog Darla.
Mandy log. Hon öppnade sin svarta väska och plockade upp sin iPod och tillhörande små högtalare.
Hon valde en låtlista och tryckte på play. The Time Warp ur The Rocky Horror Show började spelas på ganska hög volym.
Snart sjöng vi med allihop.
När The Time Warp var slut började vi sjunga Bring the House Down.
Kyle och Ashlee är riktigt bra på att sjunga, så vi andra tystnade och lät dem ta över.
”Hallå där, sluta inte nu fegisar! Sjung ni också!” sa Kyle.
Vi lydde. Haha!
Vi kanske var lite högljudda så som vi sjöng och skrattade, men vi hade hur kul som helst!
*