Huset som Gud glömde - 50

Kyle

Nästa morgon insåg vi att det var torsdag - bara en dag kvar tills vi skulle sjunga på farmors fest…! Och vi som inte hade övat alls, ooops...!
”Vi får improvisera.” sa Ashlee lugnt. ”Vi tar nån låt vi kan bra och vi har ju hela dagen på oss att repa.”
”Och imorgon kanske vi också hinner repa lite.” fortsatte hon när jag suckade.
Hon log och lade armen om mig.
”Det går bra, Kyle! Du kan sjunga, vad du än säger så kan sjunger du bra!”
Jag suckade igen, men den här gången log jag.
”Okej, jag sjunger väl då.”
”Yay!” jublade Ashlee lyckligt.
”Men jag tänker inte sjunga ensam!” tillade jag.
Ashlee log.
”Nejdå, vi sjunger allihop.”
”Med allihop menar du…?” började Darla.
”Allihop i detta här rummet.” log Ashlee.
”Ska jag också sjunga?” frågade Darla.
Jag nickade.
”Ja, det ska du.”
Darla skrattade och gav mig en kram.
”Okej,” sa hon. ”men jag varnar er… jag sjunger inte bra…”
”Gör du visst!” sa Ashlee. ”Alla ni sjunger jättebra!”
Darla, Coral och jag kunde inte låta bli att skratta åt Ashlees iver.
Ashlee såg glatt på oss.
”Ska vi rocka så att taket lyfter sig imorgon eller inte?”
Hon studsade nästan av iver.
Och det smittade av sig på mig. Nu kände jag att det skulle bli en kul fest.
”Let’s rock!” sa jag glatt.
”Yay!” jublade Ashlee igen och kramade mig.
*