Skriv om inflytande.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex såg skeptiskt på den slarvigt hemrullade cigaretten som de äldre kamraterna Scott och Hank turades om att röka.
"Röker ni 'gräs'...?"
Scott nickade.
"Vill du smaka?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää, jag gillar inte knark."
"Men det här är ingenting," sa Hank. "det är inte som dom tunga drogerna."
Alex himlade med ögonen.
"Det är dumt att ta droger."
"Fan, vilken mes du är!" fnös Hank.
Alex knöt nävarna. Men sedan räknade han tyst till tio och behärskade sig.
"Jag är iallafall inte dum i huvudet." kontrade han.
Scott dunkade Alex broderligt i ryggen.
"Det är lugnt räkan, du bestämmer själv. Och bry sig inte om Hank, han vet inte att din farsa knarkade ihjäl sig..."
Alex knöt nävarna igen och den här gången kunde han inte behärska sig.
"Snacka inte om min farsa!" vrålade han.
Scott höjde avväpnande händerna.
"Ta det lugnt räkan... Jag menade inte att göra dig ledsen."
"Jag är inte ledsen!" fräste Alex.
"Okej..." sa Scott.
Han lade armen om sin yngre kamrats axlar.
"Du är en cool kille, Alex. Och det är bra att du inte låter gräs-rökande puckon som oss ha dåligt inflytande på dig."
Alex vände sig bort. Han ville inte visa att han faktiskt var ledsen.
Han kände tårarna bränna i halsen och bakom ögonlocken.
Pojken reste sig och sprang bort från den lilla stranden.
Han halkade på klipphällen och skrapade upp ena knät.
"Gick det bra räkan?" ropade Scott.
Alex svarade inte.
Han tog sig svärande på fötter och fortsatte att springa.
Camp Orion, California. Sommaren 2006
Alex såg skeptiskt på den slarvigt hemrullade cigaretten som de äldre kamraterna Scott och Hank turades om att röka.
"Röker ni 'gräs'...?"
Scott nickade.
"Vill du smaka?"
Alex skakade på huvudet.
"Nääää, jag gillar inte knark."
"Men det här är ingenting," sa Hank. "det är inte som dom tunga drogerna."
Alex himlade med ögonen.
"Det är dumt att ta droger."
"Fan, vilken mes du är!" fnös Hank.
Alex knöt nävarna. Men sedan räknade han tyst till tio och behärskade sig.
"Jag är iallafall inte dum i huvudet." kontrade han.
Scott dunkade Alex broderligt i ryggen.
"Det är lugnt räkan, du bestämmer själv. Och bry sig inte om Hank, han vet inte att din farsa knarkade ihjäl sig..."
Alex knöt nävarna igen och den här gången kunde han inte behärska sig.
"Snacka inte om min farsa!" vrålade han.
Scott höjde avväpnande händerna.
"Ta det lugnt räkan... Jag menade inte att göra dig ledsen."
"Jag är inte ledsen!" fräste Alex.
"Okej..." sa Scott.
Han lade armen om sin yngre kamrats axlar.
"Du är en cool kille, Alex. Och det är bra att du inte låter gräs-rökande puckon som oss ha dåligt inflytande på dig."
Alex vände sig bort. Han ville inte visa att han faktiskt var ledsen.
Han kände tårarna bränna i halsen och bakom ögonlocken.
Pojken reste sig och sprang bort från den lilla stranden.
Han halkade på klipphällen och skrapade upp ena knät.
"Gick det bra räkan?" ropade Scott.
Alex svarade inte.
Han tog sig svärande på fötter och fortsatte att springa.
Soundtrack/Låtlista
3 kommentarer:
Stackars Alex.
Du har en del återblickar i texten som du skulle kunnna göra mer av. Antar att de finns med för läsarens skull i nuläget.
Mmmm... stackars lilla unge... :(
Alex story ska bli bok så småningom, så i den kommer jag att utveckla återblickar och annat mycket mer ;)
Jag skulle förstås kunna utveckla mer...
men då skulle varje puff bli ungefär 15 delar lång...! *lol*
Och om man inte får nog av Alex i puffarna kan man
klicka på label/etiketten som heter Alex_Hemlighet ;)
Skicka en kommentar