Skrivpuff - 3 september 2011

Skriv om ett fordon.

Camp Orion, California. Sommaren 2006

Alex och hans rumskompisar var lite uttråkade och försökte komma på något roligt att göra.
"Jag hoppas att dom andra har det riktigt tråkigt på sin hajk..." sa Scott avundsjukt.
"Men det var deras tur. Vi har ju redan varit på hajk." sa Alex.
"Skiter väl jag i." muttrade Scott.
Det var inte lätt att vara tonåring och uttråkad.
En plingande version av sången Pop Goes the Weasel fick plötsligt pojkarna att piggna till.
"Glassbilen!" utbrast Hank och for upp.
De andra pojkarna skrattade.
"Ta det lugnt Hank." sa Scott. "Hur gammal är du - fem?"
Hank log lite fåraktigt.
"Jag har faktiskt inte ätit glass på hela sommaren... Jag skulle kunna döda för en glass nu!"
"Vi smiter ner och köper glass då." sa Scott. "Om vi har tur är det Alan som kör, förra året lyckades vi lura av honom en hel 12-pack med Fudgcicles.
Pojkarna skyndade sig mot glassbilen.

"Det är inte Alan..." sa Hank besviket. "Det är Dolores, henne kan vi inte lura..."
Scott funderade ett ögonblick.
"Hörni, vi skickar fram Alex, han kan charma henne och så smiter nån av oss in i bilen och plockar ut lite glass."
"Varför inte betala?" sa Alex. "Det är väl enklare?"
"Är du feg?" frågade Hank.
"Nä, det är jag inte." sa Alex. "Men jag tycker man ska vara ärlig."
"Fan vilken liten mes han är!" stönade Hank och puttade till Alex.
Scott gick emellan dem.
"Bry dig inte om Hank. Han har glass-abstinens, han blir lite lynnig när han inte får äta socker."
"Fuck you." muttrade Hank och gick surmulen tillbaka till lägret.

Alex gick fram till glassbilen och hälsade på Dolores.
"Hej sötnos!" sa den glada kvinnan i 70-års-åldern. "Vad kan jag hjälpa dig med?"
Alex lade fram 10-dollars-sedeln han fått av Scott dagen innan, för att han antagit utmaningen att hålla i en liten orm.
"Fem ice cream sandwiches tack."
Dolores log varmt mot pojken.
"Ska du och dina vänner ha glassfest?"
Alex log och nickade.
Dolores studerade den söte pojken.
"Säg mig raring, dina vänner låter väl inte dig betala allt?"
"Dom vet inte om det." sa Alex. "Jag tänkte överraska dom."
Dolores log och gick för att hämta glassar åt pojkarna.
Hon kom tillbaka med en låda som hon räckte till Alex.
"Men... det här är ett 6-pack..." sa Alex. "Jag har bara pengar till fem glassar..."

Dolores log brett och blinkade åt pojken.
"En extra till dig sötnos."
"Wow! Tack så mycket!" sa Alex. "Men varför...?"
"För att du är så rar och ärlig. Jag vet att dom andra pojkarna gärna lurar till sig godsaker."
Alex bet sig i underläppen. Så Dolores hade förstått det...
Hoppas att hon inte tror att jag gör sånt också...
"Men du är inte alls som dom." sa Dolores, som om hon hört Alex tanke. "Ärlighet lönar sig. Sluta aldrig vara en raring."
Alex log blygt.
"Det ska jag inte."
Han tackade Dolores igen och sprang bort till sina rumskompisar.
Dolores såg efter pojkarna när de gick tillbaka mot sommarlägret.
De skojade och skrattade med varandra och mumsade på sina sandwich-glassar.
Alex vände sig om och vinkade glatt till Dolores.
Dolores log och vinkade tillbaka.
Den lille raringen med de safirblå ögonen och det rufsiga sandblonda håret hade vunnit en stor plats i hennes hjärta.

Klicka på bilden för att höra en liten glassbil-melodi ;-)

---

"Alex hemlighet"-serien

Soundtrack/Låtlista