torsdag, september 15, 2011

Skrivpuff - 15 september 2011 - del 2

*
Grady och Wendy storskrattade åt den lille killens egen version av den romerske politikern Catos replik "för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras".
Alex äldre kamrater tyckte att kommentaren var hysteriskt kul.
"Den var bra lill-räkan!" skrockade Scott.
Han klottrade ner repliken i sitt anteckningsblock.
"Vi har ett gäng anarkister här." flinade Grady.
Wendy nickade.
"Mmmm... vi får passa oss så att de inte gör uppror."
"Bra idé!" sa Scott.
Han for upp från stolen och höll upp sin penna som ett svärd.

Grady tryckte milt ner honom på stolen igen.
"Grabbar, plugga lite nu, så kan ni hitta på nåt kul efter lunch. Jag tar med mig er lille ledare ut, så får Wendy plugga med er."
Grady lade armen om Alex och log mot pojken.
"Du får väl hitta på nåt att göra fram till lunch medan dina kamrater pluggar."
"Lill-räkan, jag vet vad du kan göra," sa Hank. "planera fritagning!"
Alex skrattade och gjorde tummen upp.
"Bra idé!"
Grady lyfte upp Alex och hängde honom över sin axel.
"Nej, nu tar jag med mig det här busfröt ut."

"Vad ska du hitta på då Alex?" frågade Grady när de kom ut.
Han satte ner pojken på marken.
"Jag ska nog skriva brev till en kompis där hemma."
Grady flinade.
"Din tjej?"
Alex kände hur det hettade i kinderna.
"Nej... Holly är en tjej, men vi är bara kompisar..."
Alex suckade. Att folk aldrig kunde låta bli att retas för att han var bästa kompis med en tjej...
"Ta inte illa upp lilla gubben." sa Grady och log mot Alex. "Jag bara retas lite med dig."
Han kramade om pojken.
"Jag förstår att tjejer gillar dig, din lilla tjejtjusare."
Alex kinder blev ännu varmare.
"Jag är ingen tjejtjusare..." mumlade han generat. "Och jag går till basket-planen istället. Skriva brev är för tjejer."
Han började gå.

Grady skrockade och stoppade honom.
"Nej Alex, skriv brev till din tjej du."
Alex funderade en stund.
"Okej, jag gör väl det då."
Grady log och klappade Alex i baken.
"Bra lilla gubben. Hon blir säkert jätteglad att höra ifrån dig. Och du, vi kan spela lite basket senare om du vill."
Alex log och nickade.
"Okej."
Han sprang till stugan för att skriva till Holly. Hon skulle bli glad, det visste Alex.
Och han såg fram emot att få svar från henne.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

"Har du skrivit brev till din tjej nu lill-räkan...?" skrockade Scott lite senare på dagen.
Än sen då... tänkte Alex.
Men det sa han inte. I det här grabb-gänget skulle man inte tycka att brevväxling med en tjej var kul.
Istället ryckte Alex likgiltigt på axlarna och log ett snett leende.
"Ni vet ju hur tjejer är..." sa han i en ointresserad ton. "Dom blir ju så glada när man krafsar ner några rader åt dom..."
Kuvertet med sitt sju sidor långa brev till Holly hade Alex gömt under sin kudde.
Aldrig i livet att han skulle låta de äldre grabbarna få veta något om det.



Soundtrack/Låtlista

8 kommentarer:

Pia sa...

Det är så mysigt att läsa om Alex. Du lyckas verkligen skildra hans utsatthet och försök att höra till.

Dakota Quinn Diamond sa...

Awww! Tack så mycket snälla du!! :D
kram <3

Hasse Thorén sa...

Ja vad säger man.. Snyggt som vanligt. Gillar när du tog med Cato's citat.. Tumme upp..!

Dakota Quinn Diamond sa...

@ Hasse: Tack så mycket!!! :D
Kul att du gillar att jag tog med Cato's citat :)

Anne sa...

Bra som vanligt! Sju sidor långt "krafs" är verkligen nåt att glädjas åt :) Lyllo Holly.

Dakota Quinn Diamond sa...

@ Anne: Tack så mycket! :)
Ja, det är verkligen något att glädjas åt! :)
Holly blev nog jätteglad över att få 7 sidor långt "krafs" från Alex... :)

The Darkest Night sa...

Jätte-fint skrivet! Känns väldigt äkta!

Dakota Quinn Diamond sa...

@ The Darkest Night: Awww! Tack så jätte-mycket!!! :D <3