Ocean Beach Memories #7

Rebecca berättar:
Man får verkligen se upp med vad man säger när man har barn i närheten.
Det har mor & far fått erfara många gånger.
Ryan var som liten väldigt bra på att snappa upp vad folk sa. (Inte alltid så jättebra...)

En dag när Ryan var 2 år var vi ute och åkte bil. När vi kom till motorvägen var det en bilist betedde sig inte som man bör i trafiken. Han gjorde fula omkörningar och hade en helknasig melodi på sin biltuta.
Pappa David är en väldigt lugn man som aldrig svär – om han inte blir rasande arg. Nu var en sån här gång.
”Fan! Vilken idiot!” råkade pappa vräka ur sig.
”Idiot!” ekade Ryan glatt.
”Tack för du lär vår lille son så fina ord.” mumlade mamma.
(Men hon kunde inte låta bli att skratta)
”Vi får hoppas att han glömmer bort det.” sa pappa.

Ah, älskade lilla pappa, så naiv du är...

Någon dag senare var vi i San Francisco.
En tonårig kille susade förbi på cykel och stilade lite inför oss. Han råkade även ha en cykeltuta... ja, du gissade helt rätt; med exakt samma melodi som bilförarens...
Nu tog min gulliga lilla bror nappen ur munnen, pekade på killen och sa högt och klart – och jätteglatt, så att alla hör:
”Idiot!”


Jaaa... vad säger man?
Hoppsan...?
*