Hets #8

*
"Jag hoppas det blir maj snart." sa Kyle när han kommit ut från badrummet och läste mailet från Lizzie.
"Ja, det hoppas jag med." sa Coral. "Även om hon inte kommer att bo hos oss kan vi ändå träffa henne mycket."
Kyle nickade.
"Jag saknar henne så mycket." suckade han.
"Mmmm, jag med." sa Coral. "Hon är både som en mamma och syster för oss."
"Ja." sa Kyle och log. "Hon är bäst."
"Det är hon verkligen." sa Coral. Hon log också.
Men sedan slocknade hennes leende och hon suckade tungt.
Fast vi kommer aldrig kunna berätta för henne vad som händer oss här hemma - inte för någon... tänkte hon.

Kyle såg att hans syster såg ledsen ut och kramade om henne.
"Vad tänker du på...?" frågade han, fast han hade en aning.
"Jag vet inte hur länge till jag orkar med det här..." mumlade Coral och drog en darrig liten suck.
Hon tittade upp på sin lillebror som nu stod intill henne vid skrivbordet.
Han var alldeles blank i ögonen. Sorgsen och rädd.
Kyles blick stannade ett tag vid ärren efter skärmärken på Corals armar och sedan såg han djupt in hennes ögon.
Coral reste sig och drog Kyle intill sig.
"Nej Kyle... jag skulle aldrig lämna dig. Aldrig!"
Hon kramade sig bror hårt och länge.
"Jag skulle aldrig nånsin göra så mot dig."
"Om något händer dig vill inte jag heller leva..." nästan viskade Kyle.
Coral kramade honom ännu hårdare.
*