En dag på sjön - del 5

*
På kvällen när Leni, Cecilie, Indra, Peter och resten av gänget satt vid klipporna nära huset kom några av ungdomarna fram till dem. De var vingliga och lite sluddriga.
”Jävlar vad många ungar!” utbrast en av killarna och stirrade. ”Har ni startat ett sånt här dagis eller...?”
”Japp!” sa Indra.
”Daghemmet Saltkråkan.” sa Cecilie.
”Jävlar, vad mysigt!” sluddrade killen. ”Får man va' med?”
”Nä!” sa Noel. ”För du har drickit stark saft.”
”Har jag?” sluddrade killen, som om han var helt ovetande om att han hade druckit.
”Aaaa.” sa Melwin. ”Man få' inte göra så.”
”Du har rätt, lillgrabben.” sa killen. ”Det är inte bra. Jag ska tänka på det.”
Han vinglade bort till sina kompisar.
”So long, små Saltkråkor! Nu ska vi går ner och bada.”
”Är det så klokt det...?” sa Johan. ”Ni har druckit en del. Det är bättre att ni badar imorgon, när ni är nyktra.”
”Du har rätt 'farsan'!” sluddrade en av de andra ungdomarna. ”Man ska va' rädd om sig!”
”Precis.” sa Johan. ”Var det nu.”
”Det ska vi! Ni med och alla era gulliga ungar! Skål på er!"
Han höjde sin ölflaska.
"Peace, love och... eh...?”
”Understanding!” fyllde Emilia i.
”Ja!” sa killen som först kommit fram till dem.
Han såg lyckligt på Emilia.
”Jävla smart unge! Skitsöt! Love, peace and understanding! Puss och kram på er!”
Ungdomarna vinglade glada iväg.

Colette hade krupit upp i Kristers knä när de berusade ungdomarna kommit fram till dem.
Hon tyckte de var lite otäcka.
”De är snälla, Colette.” sa Indra tröstande. ”De är aldrig elaka mot nån.”
”De blir så där knasiga när de dricker för mycket öl bara.” sa Peter.
”Hoppas dom inte går ner till vattnet.” sa Tony oroligt. ”Dom kan drunkna då.”
”Ingen fara,” sa Indra. ”jag tror dom gick in. Dom somnar snart.”
”Dom trodde vi var en dagis!” sa Melwin och fnissade. ”Vad tokigt!”
De andra skrattade.
”Ja, dom är lite knasiga.” sa Embla.
*