*
Indras 12-åriga lillasyster Embla stod på verandan och tog emot gänget.
”Vad fint ni sjunger.” skrattade hon.
”Väcker vi hela ön nu?” frågade Helena.
”Ja, men det gör inget.” sa Embla. ”Några tonåringar här intill har festat hela natten, det är bara rätt åt dom om de vaknar.”
”Kuckeliku, det är morgon nu!” ropade Noel mot grannhuset.
”Bra där Noel!” skrattade Peter.
”Titta, Embla har ingen gips på sin fot!” utbrast Melwin.
”Nämen! Vad skönt!” sa Johan. ”Hur är det med din fot, Embla?”
”Äntligen bra.” svarade Embla. ”Jag behöver inte gipsas om och nu får jag äntligen bada!”
”Brutade du din fot?” frågade Melwin.
”Ja, jag bröt foten.” sa Embla. ”För sju veckor sen. Men nu mår foten bra.”
”Hur gick det till, när du bröt foten?” frågade Helena.
”Jag ramlade ner från en studsmatta i skolan.” sa Embla.
”Va' du lessen då?” frågade Melwin.
Embla nickade.
”Ja, då var jag jätteledsen och det gjorde väldigt ont.”
”Då var det synd om dig.” sa Noel.
Embla log mot de omtänksamma småkillarna.
*
2 kommentarer:
Skickligt hur du lyckas väva in nya karaktärer i berättelsen hela tiden! love it!
Aww tack så mycket!! :D
Skicka en kommentar