Ashlee's Numerologi – del 2

*
”En tant blev arg på Ashlee idag.” berättade Kevin.
”Ja, hon blev jättesur!” sa Ashlee.
Matthew såg på sina barn.
”Vad hände?”
”Jag råkade härma henne...” suckade Ashlee. ”Hon trodde naturligtvis att jag gjorde det med flit...”
”Vi försökte förklara att hon inte kan hjälpa det!” sa Kevin.
”Bra gjort, älskling.” berömde Selma.
”Ja, det var verkligen bra gjort, brorsan.” log Ashlee.
Kevin såg stolt ut. Han tyckte om att hjälpa sin syster och ville alltid göra henne glad.
”Tanten var jättedum!” sa Kevin och proppade munnen full av chokladtårta.
”Jag hamnar alltid i trubbel på grund av mina dumma tics!” sa Ashlee.
Kevin torkade bort choklad från sin mun och såg allvarligt på sin syster.
”Men du kan ju inte hjälpa det, Ashie!”
Han reste sig och gav sin älskade storasyster en kram.
Då började Ashlee gråta.
”Min lilla älskling...” Matthew tog upp sin dotter i famnen och höll om henne.
”Ashlee, dumma kärringar ska du inte bry dig om.” sa farmor och strök sin sondotter över ryggen. ”Hon visste inte vilken underbar tjej du är!”
”Farmor har rätt!” sa Kevin. ”Du är vår finaste Ashlee!”
Ashlee såg på sin familj genom slöjan av tårar.
”Tack.” sa hon grötigt.
”Hon har haft det jobbigt med sina tics och tvångstankar den senaste tiden.” förklarade Matthew för sin mor.
”Vet du farmor, Ashlees lärare slog henne för några veckor sedan!”
Farmor såg förfärad ut.
”Men herrgud!” Farmor såg på Ashlee. ”Slog han dig?!”
Ashlee nickade.
”Det var en av min mattelärare. Han trodde jag härmade honom med flit och tyckte att jag provocerade.”
”Pang!” sa Kevin. ”En jättestor örfil! Hon var alldeles röd på kinden jättelänge!”
”Vilken förskräcklig människa!” sa farmor. ”Vem tror han att han är...?!”
”En skithög!” slank det ur Kevin.
”Du får inte svära Kevin.” sa Ashlee.
Men hon kunde inte låta bli att le.
”Kevin har rätt, Mister Carlisle är faktiskt en skithög.”
*