*
Välj 5 ord på bokstaven D och skriv en text där minst 2 ingår
Djungel • Dans • Döden • Dimma • Drömmar
Den unge pojken slog äcklad bort en stor, blodmättad mygga från sin underarm.
De förbannade odjuren skulle väl snart tömma honom på blod om de tvingades vara här ute i djungeln länge till… Han hade massor med myggbett över sin tunna kropp nu. Usch... Gud visste vilka vidriga bakterier de bar med sig och sprutade in i hans blod.
Han såg allt som i en dimma; djungelns grönska, kamraterna och deras kamouflagekläder och det lilla man såg av blå himmel.
"Är du okey dokey, lillgrabben?" frågade någon.
Brandon skakade på huvudet. Nej, han var inte okey dokey alls.
Den unge pojken mådde så illa och han kände sig äckligt yr. Han ville bara lägga sig ner och sova.
Om han somnade skulle han förhoppningsvis drömma om bättre dagar, om tiden innan det här infernot. Men han visste bättre, hans drömmar var alltid fyllda av skräck och skrik numera.
Tillvaron här i Landet Långt Borta handlade bara om en dans med Döden.
Brandon sjönk ner på marken och utan att han kunde hindra det började han gråta.
Ja, som en liten fånig barnrumpa grät han, men var så jävla trött på allt!
Och han tyckte så synd om det stackars folket i det här vackra landet i Sydostasien. De hade fått utstå så mycket grymheter i så många år nu…
Skulle helvetet aldrig ta slut?
Dimman i hans hjärna tilltog och han gled i en halvvaken slummer.
Nu dör jag...
Han kände då hur starka armar lyfte upp honom och bar iväg honom någonstans.
"Du är sjuk lillgrabben," hörde han en av sina äldsta kamrater säga. "Jag tror det är nåt med dom där jävla myggorna…"
"Låt mig dö bara…" sa Brandon svagt. "Glöm inte att berätta det för mamma och pappa bara."
"Men Brandon... inte ska du dö. Sluta prata så där dumt nu, pojk." sa kamraten, nästan ömt.
Välj 5 ord på bokstaven D och skriv en text där minst 2 ingår
Djungel • Dans • Döden • Dimma • Drömmar
Den unge pojken slog äcklad bort en stor, blodmättad mygga från sin underarm.
De förbannade odjuren skulle väl snart tömma honom på blod om de tvingades vara här ute i djungeln länge till… Han hade massor med myggbett över sin tunna kropp nu. Usch... Gud visste vilka vidriga bakterier de bar med sig och sprutade in i hans blod.
Han såg allt som i en dimma; djungelns grönska, kamraterna och deras kamouflagekläder och det lilla man såg av blå himmel.
"Är du okey dokey, lillgrabben?" frågade någon.
Brandon skakade på huvudet. Nej, han var inte okey dokey alls.
Den unge pojken mådde så illa och han kände sig äckligt yr. Han ville bara lägga sig ner och sova.
Om han somnade skulle han förhoppningsvis drömma om bättre dagar, om tiden innan det här infernot. Men han visste bättre, hans drömmar var alltid fyllda av skräck och skrik numera.
Tillvaron här i Landet Långt Borta handlade bara om en dans med Döden.
Brandon sjönk ner på marken och utan att han kunde hindra det började han gråta.
Ja, som en liten fånig barnrumpa grät han, men var så jävla trött på allt!
Och han tyckte så synd om det stackars folket i det här vackra landet i Sydostasien. De hade fått utstå så mycket grymheter i så många år nu…
Skulle helvetet aldrig ta slut?
Dimman i hans hjärna tilltog och han gled i en halvvaken slummer.
Nu dör jag...
Han kände då hur starka armar lyfte upp honom och bar iväg honom någonstans.
"Du är sjuk lillgrabben," hörde han en av sina äldsta kamrater säga. "Jag tror det är nåt med dom där jävla myggorna…"
"Låt mig dö bara…" sa Brandon svagt. "Glöm inte att berätta det för mamma och pappa bara."
"Men Brandon... inte ska du dö. Sluta prata så där dumt nu, pojk." sa kamraten, nästan ömt.
3 kommentarer:
En berättelse man vill ha fortsättning på.
Bra. Kul att se dig på skrivpuff igen.
Tack så jättemycket snälla ni!! :) <3
@ Kalle Byx: Vad kul att du vill läsa en fortsättning! :) Det ska bli en hel bok om Brandon så småningom, har jag tänkt.
Skicka en kommentar