måndag, december 06, 2010

SkrivPuff: Utmaning 2010:330 - 6 december

Skriv om ett verktyg.

"Helvete...!"
Alex grimaserade av smärta när han råkade sätta det smala stämjärnet i handflatan, nära tummen, istället för i träbiten han karvade i.
Ricky tittade förskräckt på sin fosterbror.
"Är du skadad? Är din hand förstörd? Måste du till sjukhuset?"
Alex log genom smärtan.
"Lugna ner dig Ricky, det här är ingenting - det blöder knappt."
Ricky tog stämjärnet och kastade iväg det.
"Dumma, elaka verktyg!" morrade han.

Killarna hörde ett litet skratt och tittade upp på granntjejen Sandy.
Hon hade stått och tittat på dem ett tag. Nu plockade hon upp stämjärnet och gick fram till killarna.
"Små pojkar borde inte få leka med så farliga verktyg." sa hon med ett leende på läpparna. "Låt mig se din hand."
Hon tog milt tag i Alex handled och undersökte handflatan.
"Aj... lilla stackare."
"Det är bara en skråma." sa Alex lugnt.
Sandy log igen och rufsade om Alex hår.
"Alex... ska du spela tuffing nu bara för att jag är här, va? 'Jag är 17 år, så jag får inte visa den äldre granntjejen att jag har ont...'?"
Alex skakade på huvudet.
"Småpojkar..." fnyste han. "Du är inte så mycket äldre än mej."
"Sexton månader äldre faktiskt." log Sandy. "Men du... du bör göra rent det där såret och sätta på ett plåster."
"Mmmm..." mumlade Alex.
Han studerade sin hand. Det var lite rött och irriterat runt såret.
Han grimaserade av smärta igen.
"Awww... lilla stackare..." sa Sandy. "Blir det bättre om du får en puss?"
Hon lutade sig närmare Alex och började kyssa honom på halsen.
Alex skruvade nervöst och generat på sig.
Rickys ögon blev stora som tefat.
"Men... varför pussar du Alex på halsen, det är ju handen han har ont i?"
Sandy skrattade.
Kul med pinsamma småbrorsor... tänkte Alex.
Han drog sig undan från Sandy och reste sig snabbt upp.
"Eh... jag borde nog..."
Rösten bröts och han harklade sig.
"Jag ska sätta ett plåster på det här."
Han skyndade sig in.
"Vet du? Du är alldeles röd i ansiktet!" ropade Ricky efter honom.
*

1 kommentar:

Anitha Östlund Meijer sa...

Gullig text som får mig att småle.