Silverstjärnan - 7

*
Ryan och Sunshine stod tätt intill sin lärare. Det kändes tryggt att ha store Coach Henderson här. Nu vågade inte Kane göra någonting med dem.
Sunshine höll om Ryan, kärleksfullt och beskyddande.
Ryans hand hade omedvetet farit upp till Davidsstjärnan och nu slöt han fingrarna runt den.
Coach Henderson lade armen om grabben och kände att han skakade.
”Såja Ryan, det är över nu.” lugnade han.
Kane började le igen. Det såg ut som om han fått en briljant idé.
”Jag och min församling kan göra nytta i den här stan...”
Han såg från Ryan till de två poliserna och fick ett drömskt uttryck i ansiktet.
”Jag varnar dig Kane…” morrade Coach Henderson. ”Dina brott mot mänskligheten är förbi nu! Jag begriper inte hur du har klarat dig så länge…”
”Vi var fler som klarade oss undan straff efter kriget.” flinade Kane.
Coach Henderson visste att fler nazister än Kane hade klarat sig undan rättegångarna i Nürnberg 1945, eftersom de flytt utomlands.
”Det aldrig för sent för att straffas.” sa en man i folkmassan.

Folkmassan skrek nu åt Kane att ge sig av. En del tyckte att han skulle få sitta och ruttna i fängelset resten livet.
”Din tid i frihet är slut nu Kane.” sa Officer Perlman.
Poliserna anhöll Kane, eftersom de ansåg att han hotat Ryan och skrämt den stackars pojken. Och för att Kane spred nazistiska åsikter, vilket var strängt förbjudet i Delphi.
Folkmassan jublade när Kane fördes till polisbilen.
Någon spottade föraktfullt efter nazisten.
Äntligen kunde Ryan slappna av.
*