*
Omkring honom fanns bara skräck och kaos.
Han såg rader av baracker, höga ståltrådsstängsel laddade med el,
och höga skorstenar som spydde ut tjock, sötklibbig rök.
Arga män med vapen röt order åt magra människor med slitna kläder.
De arga männen slet i de stackars rädda och gråtande människorna,
knuffade och slog.
En lägervakt skrek åt några av sina fångar att skynda på, de skulle få
gå och duscha nu sade han.
Fångarna livrädda, grät och bad om nåd.
Lägervakten skrek högre och slog alla som inte lydde fort nog.
Bland alla rädda fångar fanns han själv, mamma, morfar och mormor.
Hans arm värkte av tatueringsnålen och han var livrädd för vad skulle hända nu.
Han klamrade sig fast vid mamma. Hon försökte lugna honom med mjuka ord, men han hörde att hon var lika rädd som han.
En lägervakt med stålgrå ögon kom fram till dem.
Kane. Han bar ett elakt flin i ansiktet.
Kane slet tag i mamma och drog henne bort mot byggnaden där duscharna fanns.
”Nej! Låt bli henne! Ni får inte ta henne ifrån mig! MAMMA!”
Kanes ondsinta skratt ekade runtomkring dem.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar