Nästa dag kom Kane och hans anhängare till Delphi.
Ryan och Sunshine var på väg hem från skolan när Kanes församling precis hade slagit upp sitt tält vid torget.
Någon inne i tältet spelade Fur Elise på piano.
Kane fick syn på Ryan och Sunshine och log brett mot dem.
Han tror förmodligen att vi intresserade av hans korkade församling. tänkte Sunshine.
Hon visste inte hur rätt hon hade.
En pojke med så karismatiskt utseende är precis vad vi behöver. tänkte Kane belåtet. Han kan följa med på våra turnéer och hjälpa oss att värva folk.
”Vad säger du pojk, skulle du vilja vara med i vår lilla församling?”
Ryan ryckte till när Kane tilltalade honom.
Han såg på gamle mannen och ryste av obehag.
Han hade alltid tyckt att Uncle Walter var den mest skrämmande mannen han kände. Men nu när han tittade upp i Kanes ondskefulla grå ögon ändrades hans uppfattning. Det knöt sig i magen.
Ryan skakade förfärad på huvudet.
”Nej, jag vill inte vara med.”
”Är du säker? Vi skulle behöva fler unga.” sa Kane.
”Ja, jag är säker.” sa Ryan stelt.
”Så synd….” sa Kane.
Då såg den gamle hur ett litet föremål på en tunn silverkedja runt pojkens hals glimmade till i solskenet.
Han stirrade när han såg berlocken som hängde i kedjan.
En Davidsstjärna i silver.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar