*
Kane blängde irriterat på flickan. Sedan såg han på Ryan igen och det ondskefulla flinet blev bredare.
”Jag var lägervakt på den tiden, under kriget alltså. En bra tid. I lägren fanns flera små judeungar som du. Vet du vad vi gjorde med dom?”
Ryan svalde ner illamående-klumpen som tryckte i halsen.
Han kände mycket väl till Förintelsens mörka fasor och den rena ondskans handlingar och ville inte höra ett ord av Kanes berättelser.
Men han och Sunshine stod som förstenade av chock och skräck och kunde inte förmå sig att röra sig när den gamle nazisten började prata om hans tid som lägervakt i koncentrationsläger.
Hans berättelser om hemskheterna och folkmorden var fruktansvärt detaljerade och skrämmande.
När Kane stolt började prata om hur en släkting till honom njöt av att tatuera in siffror på fångarnas arm, grep han tag i Ryans underarm för att, med fingertopparna, illustrera hur en tatuering brändes in.
Då blev det liv i Sunshine. Hon gav den vidrige gamle nazisten en mycket pricksäker, stenhård spark på smalbenet och drog bort Ryan.
Sedan skrek hon på hjälp.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar