*
”Ryan, vad sa Kane till dig?” frågade David.
”Jag vill inte prata om det sa jag ju!” sa Ryan.
Kate strök sin son över ryggen.
”Jo, få det ur dig Ryan,” sa hon mjukt. ”då försvinner lite av den onda känslan du känner nu.”
Ryan såg på sin mamma.
”Hur ska jag kunna prata om det, mamma…? Han pratade om så hemska saker! Hemskheter som hände dig och moster Rachel och mormor och morfar…!”
”Men det är okej att prata om det älskling.” sa Kate och strök Ryan mjukt över kinden.
Ryan skakade på huvudet.
”Men jag ville inte påminna dig om allt det!”
Ryans ögon svämmade över av tårar igen och han begravde åter ansiktet i sin fars skjorta.
David och Kate höll tröstande om sin son.
David såg förkrossad ut och Kate grät också.
”Må Fan ta det där monstret Kane!” morrade Maggie.
*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar